Mitt i alltihop

kommande dagar
är ett främmande land
där allting ser så annorlunda ut
så fråga mig inte vad som skall hända
jag vill inte tänka tanken till slut

Sitter här och identifierar mig i en textrad, författad av en sångare i samma ålder som mina föräldrar. Inser likheten och slås av den. Mitt i alltihop - mitt i pannkakor, stjärndamm, Sound of Music, presenter och små gåtor utan svar. Det blåser om hösten, vilda vindar och stockholmsgrus, men på teatern infinner sig lugnet alltid. Det stillsamma lugnet när salongsdörrarna stängta, när det enda som hörs är dialogerna eller sångerna som gestaltas bakom dem. Lite lägre, lite längre bort, men nog hörs de. "Ack, vad jag älskade den mannen" är slutrepliken i Dödsdansen, ögonblicket innan applåderna. Hon gjorde väl det. Imorgon bok&biblioteksmässa i Göteborg och Faust på Göteborgsoperan, om jag hinner fram i tid vill säga. Med min icke stresstålige far vid ratten kan man aldrig veta.

Hjärtat mitt. Lilla underbara hjärtat mitt.

Uppdatering

..det här är mitt liv, min tid, jag kan ha rutig soffa och prickig gardin, klär mig hur jag vill och äter vad jag vill.. Nanne Grönvall rocks, efter genrep av show på Börsen igår. Veras bloggande är minst sagt sporadiskt, som ni märker, men här är jag igen. Vera som antingen sover för kort tid (det vill säga stiger upp vid halv fem) eller för länge (längre än åtta timmars sömn), äter mer sötsaker än mat (även om det har förbättrats), som har fått en ny teater att "hänga på" (en teater med tusen barn och en enormt stökig foajé, dock underhållen av världens bästa chef), längtar efter italiensk present, och Vera som har bestämt sig för att sluta oroa sig. Det ordnar sig alltid med allting, i sinom tid. Vera som i Facebook-tider funderar på att logga av, för vänner är till för att träffa, umgås och skratta med, och inte för att se över ett community.. Vera som älskar teater innerligt och aldrig skall ge upp drömmen om att få en liten plats där.

Snart kommer Helmer. Och Svea. Bebisar är bland det sötaste som finns.

Flyga och fara och finnas till

Friskytten och Glada Änkan är Folkoperans produktioner 2008. Framför mig ser jag en skytte (som stjärntecknet) i uniform, men förmodar att det handlar om kärlek (vad annars?) och en munter dansant dam som lever galet. Men de konstnärliga ambitionerna är långt mer gångna än så, med regi av Linus Fellbom och Suzanne Osten, och troligen kommer båda uppsättningarna att vara förlagda i nutid och anspela på dagens kaosfyllda och ambivalenta tillvaro.

Ambivalent är vad den är - ena dagen si, andra dagen så, tredje dagen en annan.. När vet man att det stämmer, det man väljer? Saker och ting - från till synes enkla saker som lunchmat, jobbtider och fikaställe till mer väsentliga beslut om utbildning, prioriteringar och sin egen tid - är alltid så oerhört viktiga. Allting är likt ett spel som gäller liv och död och jag önskar att jag kunde låta bli att tänka. Lyckas du så finns du står det om 80-talisterna i Svenska Dagbladets artikelserie, och den rubriken kräver reflektion. Dessutom är den ekologiska mjölken slut i kyldisken, för du får inte välja fel..

I söndags såg jag Gråt inte mer Ursula, och inte du heller Cecilia på Klarascenen, en liten poetisk drömsk föreställning med inslag av flygningar och countrysång, och lycklig är jag att teaterhösten har anlänt. Livet är en teater och teater är livet. Nog om det - ut i hösten.

Med nyfött hopp

Back on track och med en egen bokstav på lut. Inspirationen saknas stundom men faller åter på plats av besvarad kärlek, poetiska formuleringar, rosa himlar, en liten hand i min, rogivande samtal och betydande beröm. När augusti månad övergår i september är jag en rikare människa, för jag har alldeles allting som jag behöver.

Mitt mål för hösten är att lugna ner mig. Stressa av. Andas. Inta de ögonblickliga intrycken - de vackra - och leva med dem. Ägna sig åt det som är allra viktigast och det som ger mer energi än det tar. Lille V och teatern på Junibacken var ett sådant intryck - ett litet barn helt uppslukad av scenens Karlsson på Taket, fullkomligt hängiven. Det är med den blicken man borde lära sig att se världen, istället för att låta den gå förbi i all hast.

I övrigt väntar jag på besked, lyssnar på jazz, läser Tjechov och har en hemlighet. Som ingen annan vet.

Godnatt.

i alla drömmar var du ändå nära, så underbart nära..

Bergman

Slog mig att jag ville nämna någonting om Bergman, denna soliga söndag, drygt en vecka sedan han gick bort. Fjorton år gammal förtrollades jag av hans uppsättning av Schillers Maria Stuart på Dramaten, Bergmans Dramaten, med Pernilla August och Lena Endre som drottningarna. Såg till och med om den, från parkett, och där föll mitt teaterhjärta på plats ännu mer för det var en oerhört vacker och storartad uppsättning. Det Ingmar Bergman gav till teater-och filmvärlden är oskattbart och kommer för evigt leva kvar, förhoppningsvis väl förvaltat, och sprida sitt ljus över alla och envar som sysslar med konst eller bara är människa.

Stolthet & fördom?

Min sommar flyger vidare och augustimånen lyser klart och vackert när jag vandrar hem i den stillsamma förorten efter att ha lämnat min lilla stora A. Vi har haft flumkväll med lillasyster, avslutandes med allsång till tidernas musical Sound of music. Morgonpass med start vid halv sju tär på krafterna, men det ger mig energi att jobba, oändligt mycket mer än det tar. I övrigt tycks sommaren ha väckts smått ur sin slummer, solen skiner om dagarna, jag har nya, snygga, kläder och imorgon skall vi laga vegetarisk lyxmiddag med chévre och mousse (utan grädde, hur vi nu skall lyckas med det) till L och M.

Stolthet och fördom är en roman av Jane Austen. I dagarna är det en sammankoppling som jag återkommer till, i samband med regnbågsfestival och idel stolthet, stolthet över att faktiskt få vara den man är och älska vem man vill. Fördom för att fördom är ett annat namn för feghet och inskränkthet, och innebär motvilja till att lära sig någonting nytt och vidga sina perspektiv. För allting i världen kan jag inte inse hur man kan ha ett enda klokt argument mot äkta kärlek. De som har det, som öppet eller inte visar att de inte har full acceptens för till exempel "hbt-människor", faller som stenar i mina ögon och lämnar sedan aldrig havsbotten. De lär sina barn indirekt att kärlek kan vara fel och känslor inkorrekta - och att normen står före individen - en sak som inte passar i ett indivualiserat samhälle. All kärlek är bra kärlek.

Du & jag och lite grus i skorna

Kärlek. Matsäck i ösregnet. Ljuvliga chokladbiskvier. Önskningar. Kvällspromenad vid havet, under obeskrivligt magnifik himmel. Skånsk utsikt och kor. Långfikor på Fröken Olsson. Spårvagnsfilosoferingar. Namnbryde-rier. Bergochdalbana. God mat. Nya smeknamn. Designinspiration och flyttahemifrånlängtan. Men allra, allra mest en oerhörd lycka över att få vara tillsammans - en lycka som mynnar ut i både skratt och gråt, och tur är väl det, var hade annars alla känslor tagit vägen?

"Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst i millioner år på denna enda minut."

(Lyckans minut, E. Lindorm)

Små barn föds, och så också Helens son, som anlände i onsdags. Jag kan inte låta bli att omnämna det här, och minns ovan nedskrivna dikt - alldeles så är det säkert. Tiden må vara orolig och världen omöjlig att begripa, men det finns fortfarande kärlek och det föds alltid barn som är älskade för dem de är - och det kan inte sägas vara annat än en av huvudsakerna med livet. du vet väl om att du är värdefull, för ingen annan är som du..

I skymningslandet

ibland måste man göra sådant man inte törs, annars är man ingen människa utan bara en liten lort

Önskar du någon gång att du var den som visste och var medveten om allt? Önskar du ibland att du var den som kunde förutse framtiden och på så sätt slippa rädslan, den som rör sig närmre och närmre under skymningskvällar i juli, då när regnet farit bort och molnen lättat. Rädslan för nästa ögonblick och tiden därefter, för reaktioner och möten, för skeenden och faror, för ovisshet och förändringar, för ensamhet och utsatthet. Det händer att jag önskar det. Som när vi pratar om stora och viktiga saker, länge, och jag nyper mig i armen för att försäkra mig om att det är sant det som sker. Det finns bara en sak att säga, och det är tack.

Längtar så jag går sönder. Regnet öser ner, men vad gör det. Ikväll ingenting. Det kunde storma eller hagla eller till och med snöa utan att jag hade lagt minsta notis om det. Ingenting annat har betydelse.

..då blir åter gott att vara.

Olle Adolphsson. Jag behöver två par ögon för att leva.. Utflyktsdag med pappa och lillasyster, till ett slott vid vattnet med goda mazariner och vidunder-lig sommarutsikt. Jag tycker om att vara på färd längs en väg - och jag tycker om att vara lite ledig. Vi vänder blad i almanackan och vips är det höst. Gäller att njuta av det ljus som finns, även om det stundom känns ganska mörkt.. Saknad i mitt hjärta och små bitar som skaver i mitt bröst. Jag är inte van. Om det ens går att vänja sig. Jag betvivlar det.

Kronprinsessans födelsedag och imorse - och ännu - är jag liten rojalist. Kungahovet är en traditionsbunden företeelse, ett välkänt begrepp, i en föränderlig värld och kungafamiljen är goda representanter utomlands för Sverige. De kostnader deras arbete utgör är en petitess i sammanhanget, det finns så oändligt mycket annat som får långt mycket mer pengar än det i själva verket är värt.. Politikers eviga babbel (läs Almedalen) till exempel.

Nedräkning. Samlar ihop små och stora kort i en av mina vackraste lådor och fylls av förundran. Allt är skönhet när man ser det genom den blicken, genom de ögon som glittrar av värme och hopp. Förtrollade av en enda persons varande.

All den tid som mitt hjärta kan slå

Min Astrakan. Sången om innerlig kärlek till det nyfödda barnet i famnen - ett barn fött i den Nya Världen, långväga från äppelträden i småländska Duvemåla. De kom från de små stugornas och de stora barnkullarnas land, står det i Mobergs inledning, och trots sommarhimlens gråhet som tornar upp sig utanför fönstret kan jag i samma stund som jag erinrar mig den meningen bli oändligt lycklig. Historiens vingslag talar man om ibland, och det kan verkligen stämma att de känns både bakom bokryggarna och i musiken.

Regndagarna avlöser varandra i Stockholm, och de få ögonblick solen kisar fram är det en sensation. Min teaterlängtan återkommer än en gång och så verkar tanken på framtiden avgrundsdjup. Vemodighet och ömsesidig saknad - en saknad så stor som jag aldrig har känt. En vecka kvar tills den försvinner. Turligt nog finns det telefon, även om det är ett uselt substitut. Idag skall jag umgås med min älsklingskusin och äta middag på indisk restaurang med mamma, och imorgon skall vi fira farmors 85-årsdag. Den senaste veckan har döden varit ett ämne som diskuterats, men jag är inte rädd för den. Det jag är rädd för är oron för den.. för den tror jag kan få människor att förändras. Läs på Gretas blogg - var beredd på tårfyllda ögon - och stanna upp ett slag. Omkullsslagen av obotlig sjukdom vid blott fem års ålder kan hennes minne få oss att bli lite mer ödmjukt inställda till livet och det värdefulla.

du som ger mig svaren innan jag har frågat,
dina ögon ser mig som ingen annans,
du som alltid växer,
så att allt förnyas
Lilla.

Blå andetag

Vera på kvällspromenad, Stora Essingen.

Och jag hade aldrig någonsin föreställt mig att det var såhär det kändes.

Hjärtat vet allt

Sommarsurr och kvällspromenader. Nytt jobb och upp i ottan, sött besök och ett örngott med Mumin och Snorkfröken. Svaga jazzpoptoner med Silje Nergaard och en oerhörd teaterabstinens, samma som alltid uppstår vid denna tid på året. Den är relativt omöjlig att lindra, men Drottningholmsteatern skall jag i alla fall besöka i augusti.

Jag och en vän diskuterar kulturpolitik och åsikterna är stundom tudelade om hur pengar skall fördelas, men vi kan enas om att kultur skall nå alla. Nog det. Detta står jag fast vid tills jag igen inser att kulturutövare inte bara föds sådär var som helst, utan att det ändå bara är en liten del av befolkningen.. en skara som kanske kommer att växa ett år, eller minska, eller växa därpå, beroende på konjuktur och utveckling. Alla kan inte älska teater, hur mycket jag än älskar det, och det ständiga "tråkigt"-begreppet är någonting som man får leva med. Frågan är om det skall läggas pengar på att skapa möjligheter för de som inte är uppe i kulturutövandet att nå dit (som genom fri entré och fler bidrag till alla fria grupper från norr till söder av växlande kvalité), eller på att bevara och utveckla det kulturutbud som redan finns och då gynna dem som redan är där, t ex genom byggandet av ett nytt operahus i Stockholm, och hoppas på att nyfikenhet ändå skall dra ofrälsta dit. Synd att den nya Trollflöjten-filmatiseringen blev nedskriven i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, för Mozartopera kan vara en fantastisk tilldragelse om den framförs på ett bra sätt, och denna film kunde ha lockat ovetande.

Hon har åkt och överallt känns det obotligt tomt och ödsligt. Två veckor isär.

I en dröm i ett liv

att vi delar samma resa och styr mot samma mål,
kom, ta min hand, det är världen, det går..

Dagen ändlös och skratten aldrig tystnande. Ingmarslandet ligger på Fårö men jag har mitt hjärta här, där tiden stannar ibland och smakar gott av hallon och maränger - sådant man äter på sommaren. Sommaren, som trots ständiga hemringningar och överraskande regnnätter - och evigt funderande - mestadels innehåller stunder av lycka. Lycka, ett underligt begrepp som ingen någonsin begriper sig på fullt ut och som inte kan definieras, och ändå är det enklaste.

Kultur- och konstrunda i Vasastan och Gamla Stan, barnsligt roligt besök på Stockholms tivoli (min kommentar uppskjuten femtiofem meter upp i luften var: "det här är så oerhört härligt") i rosa kvällssol efter regnet, ännu fler småbutiker på Söder och fika i Operans guldsmyckade orkesterfoajé. Sina lediga dagar skall man utnyttja på bästa sätt, och i det underbaraste sällskapet. Ikväll har jag dessutom fått god, riktig middag, snudd på sällsynt för närvarande.

Den lilla ön och solnedgången väntar på oss. Eller kanoten nedanför..



hellre en regnig morgon med ditt ljus
än en solig morgon alla utom du

Back on track & kärlekssånger

Tillbaka. Ridån går upp och sommaren är i full färd och flärd, med ömsom mulet väder och ömsom strålande sol - liksom mitt humör växlar från oerhört premenstruellt till lyckligt förälskad och förnöjd. Prästkragarna blommar på Essingen och himlen är nästan "hösthög", vi promenerar och ingenting är enklare än så. Man hinner aldrig allt det man önskar, men det får kvitta lika, denna sommar är den sommar jag önskar mig och att leta bekymmer leder ingenvart. jag vill va fri som en fågel, fri som en fågel.. Jag lever mitt liv som jag vill.

I juni har jag läst böcker på landet, sålt en mängd våfflor, lagat mer eller mindre välsmakande middagar, haft försoningssamtal, lämnat uppsatsen bakom mig, sett hajar, tagit ännu ett steg, fikat och diskuterat det allra ljuvligaste och vackraste. Jag har vandrat "hem" genom sommar-Stockholm och lett åt den rosa himlen som sänkt sig över tinnar och torn, och då likt så många gånger förr knep det till i hjärtat, som för att bekräfta att i denna staden har du din plats och din roll och omgiven av denna obeskrivliga skönhet skall du alltid vara.

Vi hör till de modiga och rättframma - och det gör vi rätt i. Du sade alldeles som det var och det skall ingen beskylla dig för. Det är ingen motarbetning, det är sanning och det handlar enbart om dåligt självförtroende och rädsla att bli nedtryckt från hennes sida.

Ser på fotot som förevigar min farmors mamma, Julia, när hon tog studenten. Flera av mina drag är exakta kopior av hennes, någonting som man kan förundras över, och man inser att en släkt ändå är ett sammanhang som tillsammans bildar en egen unik historia där saker och ting både återkommer och stöps om. Den vetskapen kan vara större än man tror ibland.

Godnatt.

du är längtan.

Färgskalor och fjärilar

Färgskalor och fjärilar i fönstret.. F som i fantasi, finurlighet, famn och frihet. Framför allt frihet. Det inser jag ju mer jag tänker på det. Ingen annan än du själv avgör vad du vill med ditt liv och i vilken riktning du vill gå. Så måste det vara. Färgskalor i Linnés rosor och akvilejor, och i förgätmigej. I himmelen och havet och i Myran-stolar, som jag önskar mig... "Minimalistiskt men med klass".

Min A och jag spontangår på lägenhetsvisning på Högalidsgatan, en liten tvåa på 55 kvadrat med vita smårutiga fönster och fint kök. För närvarande låg priset på 2, 4 miljoner - dröjer nog länge innan jag har en sådan lägenhet i min ägo..

Majkvällar i Stockholm är en lycklig ynnest att få uppleva om och om igen. Varje gårdag känns som en dröm..

Saknad

vem kan segla förutan vind,
vem kan ro utan åror,
vem kan skiljas från vännen sin,
utan att fälla tårar

jag kan segla förutan vind,
jag kan ro utan åror,
men ej skiljas från vännen min,
utan att fälla tårar

Saknad. Ingenting faller väl ut - det går åt pipsvängen, som de uttryckte sig i Mattisborgen. Eller "det är tarvligt!" som N uttryckte sig när hon var fem år gammal och förargad. Vi har alla våra sätt att skydda oss, men stundom är de otillräckliga. Över Stockholm blåser vindar och dagarna rinner iväg. Imorgon är det nog höst igen. Spela du min lind, sjung min näktergal..

Älskar dig oändligt.

Always something there to remind me / every step I take

Ömsom regn, ömsom sol. Förvånande trötthet som jag skyller på en av mina drömmar, av det slag som alltid dyker upp när jag är stressad - farliga, obehagliga drömmar där jag blir utskälld eller utanför eller ledsen eller inte minns det jag skall minnas. Konsten att dö så det känns heter en av recensionerna i mitt uppsats-material. Det handlar om att bli berörd inuti hjärtat, nå över scenkanten, ut till människan mitt i vardagen, hon som väntar i salongen på att få se ridån gå upp. Hon som ätit fisk med potatis och gröna ärtor till middag, har tvättid fredag eftermiddag och spelar tennis på helgerna. Eller han som sjunger när han lagar mat, är bra på att leka med sina barn och ritar ekonomiska kalkyrer om dagarna. Violetta Valery lyckas stundom med sin uppgift, enligt materialet. Oavsett så är det operans och konstens uppgift, i de kritiska ögonens sken eller ej.

Ostrukterad som jag är längtar jag efter ordning och reda. Ikväll förmår jag inte ens skriva ett seriöst inlägg här..

a mountain made of cake
Kan du se det berget, underbara?

Fast. Allt det vi tar oss för är ju seriöst - annars hade vi aldrig startat upp det. Ingenting varar för evigt, men ändå, en kärlek består.. Tiden är kort, tiden är ful, det är den som alltid bedrar oss. Ett andetag, sen var det slut, när sommaren övergav oss. -- möts vi en sista kyss.. Se hur oseriös jag är, citatet är enbart nonsens och den sång jag spelar för tillfället. Godnatt.


(Lycka. Bild City. )

Resan / himlar & stjärnor

Buller och bång. De sista entusiasterna, lyssnar jag på, och ler åt mottagandet samtidigt som jag tyngs av dåligt samvete.. Oavsett så de är underbara. I Opera Vox finns den aldrig sinande energin, den stora lusten och framför allt en oerhörd tro på sin egen förmåga. Citatet "en ovanligt fri fågel" stämmer väl in och små röster blir en enad röst tillsammans på en liten Kungsholmscen. Hovsällskapsresor till Paris i egen tappning, en urflippad dokusåpa till Rossinis lyriska musik, och jag minns min tripp till Bastilleoperan och deras eviga svammel om förnyelse och publikansvar.. Har de ens funderat på att ta hjälp av Märit & CO? Ensembleanda av högsta klass i en individualiserad värld, kärlek överallt och rödvin av svartvinbärssaft. Opera med stort O.

Idag vaknade jag på rätt plats och smulade inte. Jag gör en kort Dödsdansen-sejour på mitt kära Dramaten, räknar fel och talar med en liten söt tant, en sådan man önskar att man får bli en dag. Jag har lärt mig att laga ännu en maträtt och solen sjunger stilla över taken sin sång om sommaren. I positiv anda skall vi välja våra val, säger Kay Pollak i sin livsfilosofiska bok, och att ta avstånd från projektion är en förutsättning. Förvånad undrar jag om det gäller i livets alla skeden? Att välja glädje går inte i motstånd.. eller?




(The Corinnas - Cathrine och Cissi)

Det där med våren

Inspirerad. Klinga mina klockor, klangen som ger sinnet.. ja, vad? Frid eller förväntningar? Dagarna virvlar iväg och sommaren stundas. Jag är förväntansfull för jag vet att någonting kommer att hända som inte hör till det alldagliga. Det är fortfarande jag och min uppsats - snart en del av mig själv då jag märker den med poetiska ord som "månntro", "oerhört" och "sedermera" - men jag känner ingen överväldigande oro. Sämre än de andra studenterna får jag inte vara - flera år yngre som jag är. Yngst är bäst.

Små korta ögonblick i solen på balkongen och små steg barfota i gräset. Det där med våren efter vinter kan man författa en roman av, temat är dessutom aktuellt och ingenting som vi tröttnar på för det är lika underbart varje gång. Jag älskar när det dammar av grusiga gator. Ställ till med kalas nu, lägg dig med mig.. Igår glass i Götgatsbacken och den mysigaste av hemmakvällar med min A och chips i god dilldip. Min "utgång" misslyckades dock med att födelsedagsbarnet inte behagade dyka upp i tid. Men, inte är jag särskilt ledsen för det inte. Jag håller gärna distans till överför-friskade jämnåriga som inte ens minns sitt namn och finner inget intresse i det.

I övrigt har jag insett att det är förändringens vindar som skall blåsa. En dag skall jag läsa PAO och kunna räkna i grafer.. En dag. Min intuition säger mig att engagemang borde leda dit. Och envishet.

Du gör den slösande glad.

Rim och gåtor

Det är ett stort och förunderligt liv. Sen sömnig kväll efter lång natts prat och ännu längre dags analyserande. Han hade belägg för sina saker, Verdi. Liksom du hade. Liksom ni har. I sammanhanget gråter jag över mig själv och över att dra tillvaron till sin spets, det handlar ju inte om någonting annat än att tycka om och känna tilltro till människor. Hur kan jag ta det så? Förmodligen finns det händelser som tidigare påverkat mig och idag leker gengångare i mitt hjärta. Jag är en känslig själ.. Jag överreagerar och ångrar mig oerhört.

Avslappnad helg på västkusten med solskenspromenad och opera i sin högre klass, inklusive en konsert med M (ingen utklassar dig), och på det försenade tåget hem igår fann jag åter lite inspiration. Idag blev jag överraskad över att min mamma uppmuntrade mig till det jag också när en stor dröm om, om så bara i liten grad. Det nya köket glittrar i blått och ändå är jag vemodig. Kunde man inte bara få vara? Varför tillönskar man sig egenskaper?

- - -
Den nöten knäcker ni aldrig. Den löser bara du och jag - vi. Genomströmmas av den underbaraste av kärlekar. Tillsammans kommer vi att trä smultron på strån livet ut.

min älskling har ett hjärta av snö