Tillbaka. Ridån går upp och sommaren är i full färd och flärd, med ömsom mulet väder och ömsom strålande sol - liksom mitt humör växlar från oerhört premenstruellt till lyckligt förälskad och förnöjd. Prästkragarna blommar på Essingen och himlen är nästan "hösthög", vi promenerar och ingenting är enklare än så. Man hinner aldrig allt det man önskar, men det får kvitta lika, denna sommar är den sommar jag önskar mig och att leta bekymmer leder ingenvart. jag vill va fri som en fågel, fri som en fågel.. Jag lever mitt liv som jag vill.
I juni har jag läst böcker på landet, sålt en mängd våfflor, lagat mer eller mindre välsmakande middagar, haft försoningssamtal, lämnat uppsatsen bakom mig, sett hajar, tagit ännu ett steg, fikat och diskuterat det allra ljuvligaste och vackraste. Jag har vandrat "hem" genom sommar-Stockholm och lett åt den rosa himlen som sänkt sig över tinnar och torn, och då likt så många gånger förr knep det till i hjärtat, som för att bekräfta att i denna staden har du din plats och din roll och omgiven av denna obeskrivliga skönhet skall du alltid vara.
Vi hör till de modiga och rättframma - och det gör vi rätt i. Du sade alldeles som det var och det skall ingen beskylla dig för. Det är ingen motarbetning, det är sanning och det handlar enbart om dåligt självförtroende och rädsla att bli nedtryckt från hennes sida.
Ser på fotot som förevigar min farmors mamma, Julia, när hon tog studenten. Flera av mina drag är exakta kopior av hennes, någonting som man kan förundras över, och man inser att en släkt ändå är ett sammanhang som tillsammans bildar en egen unik historia där saker och ting både återkommer och stöps om. Den vetskapen kan vara större än man tror ibland.
Godnatt.
du är längtan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar