Flyga och fara och finnas till

Friskytten och Glada Änkan är Folkoperans produktioner 2008. Framför mig ser jag en skytte (som stjärntecknet) i uniform, men förmodar att det handlar om kärlek (vad annars?) och en munter dansant dam som lever galet. Men de konstnärliga ambitionerna är långt mer gångna än så, med regi av Linus Fellbom och Suzanne Osten, och troligen kommer båda uppsättningarna att vara förlagda i nutid och anspela på dagens kaosfyllda och ambivalenta tillvaro.

Ambivalent är vad den är - ena dagen si, andra dagen så, tredje dagen en annan.. När vet man att det stämmer, det man väljer? Saker och ting - från till synes enkla saker som lunchmat, jobbtider och fikaställe till mer väsentliga beslut om utbildning, prioriteringar och sin egen tid - är alltid så oerhört viktiga. Allting är likt ett spel som gäller liv och död och jag önskar att jag kunde låta bli att tänka. Lyckas du så finns du står det om 80-talisterna i Svenska Dagbladets artikelserie, och den rubriken kräver reflektion. Dessutom är den ekologiska mjölken slut i kyldisken, för du får inte välja fel..

I söndags såg jag Gråt inte mer Ursula, och inte du heller Cecilia på Klarascenen, en liten poetisk drömsk föreställning med inslag av flygningar och countrysång, och lycklig är jag att teaterhösten har anlänt. Livet är en teater och teater är livet. Nog om det - ut i hösten.

Med nyfött hopp

Back on track och med en egen bokstav på lut. Inspirationen saknas stundom men faller åter på plats av besvarad kärlek, poetiska formuleringar, rosa himlar, en liten hand i min, rogivande samtal och betydande beröm. När augusti månad övergår i september är jag en rikare människa, för jag har alldeles allting som jag behöver.

Mitt mål för hösten är att lugna ner mig. Stressa av. Andas. Inta de ögonblickliga intrycken - de vackra - och leva med dem. Ägna sig åt det som är allra viktigast och det som ger mer energi än det tar. Lille V och teatern på Junibacken var ett sådant intryck - ett litet barn helt uppslukad av scenens Karlsson på Taket, fullkomligt hängiven. Det är med den blicken man borde lära sig att se världen, istället för att låta den gå förbi i all hast.

I övrigt väntar jag på besked, lyssnar på jazz, läser Tjechov och har en hemlighet. Som ingen annan vet.

Godnatt.

i alla drömmar var du ändå nära, så underbart nära..

Bergman

Slog mig att jag ville nämna någonting om Bergman, denna soliga söndag, drygt en vecka sedan han gick bort. Fjorton år gammal förtrollades jag av hans uppsättning av Schillers Maria Stuart på Dramaten, Bergmans Dramaten, med Pernilla August och Lena Endre som drottningarna. Såg till och med om den, från parkett, och där föll mitt teaterhjärta på plats ännu mer för det var en oerhört vacker och storartad uppsättning. Det Ingmar Bergman gav till teater-och filmvärlden är oskattbart och kommer för evigt leva kvar, förhoppningsvis väl förvaltat, och sprida sitt ljus över alla och envar som sysslar med konst eller bara är människa.

Stolthet & fördom?

Min sommar flyger vidare och augustimånen lyser klart och vackert när jag vandrar hem i den stillsamma förorten efter att ha lämnat min lilla stora A. Vi har haft flumkväll med lillasyster, avslutandes med allsång till tidernas musical Sound of music. Morgonpass med start vid halv sju tär på krafterna, men det ger mig energi att jobba, oändligt mycket mer än det tar. I övrigt tycks sommaren ha väckts smått ur sin slummer, solen skiner om dagarna, jag har nya, snygga, kläder och imorgon skall vi laga vegetarisk lyxmiddag med chévre och mousse (utan grädde, hur vi nu skall lyckas med det) till L och M.

Stolthet och fördom är en roman av Jane Austen. I dagarna är det en sammankoppling som jag återkommer till, i samband med regnbågsfestival och idel stolthet, stolthet över att faktiskt få vara den man är och älska vem man vill. Fördom för att fördom är ett annat namn för feghet och inskränkthet, och innebär motvilja till att lära sig någonting nytt och vidga sina perspektiv. För allting i världen kan jag inte inse hur man kan ha ett enda klokt argument mot äkta kärlek. De som har det, som öppet eller inte visar att de inte har full acceptens för till exempel "hbt-människor", faller som stenar i mina ögon och lämnar sedan aldrig havsbotten. De lär sina barn indirekt att kärlek kan vara fel och känslor inkorrekta - och att normen står före individen - en sak som inte passar i ett indivualiserat samhälle. All kärlek är bra kärlek.