Lovsommar och varma vindar

Lovsommar (istället för barndomens sommarlov) i två veckor. Märkligt uppfylld av någonting obeskrivligt belutar jag mig för att idag är bättre än igår, och även om livet är förgängligt är det just därför det är bara ögonblicket som existerar. Alla skapar sina liv, men förhoppningsvis möts vi på mitten och äter chokladskorpor tillsammans. Inte sant?

...att vi den nåd besinna, som räcker året om.

I ena delen av världen saknas det ris för hela befolkningen, i andra delen av världen, där jag befinner mig, är jag helt uppfylld av betydligt mer själsliga och inre bryderier. Liksom, vem bryr sig? Finns det någon alls man kan lita på, fullkomligt finna sig trygg hos? Det tvivlar jag på, än en gång, för ikväll känns allting omöjligt på alla plan. Och hur jag än önskar kan jag inte vara likgiltig inför det som sker, för jag är ingen likgiltig människa och kommer aldrig att vara. Varje dag blir jag förvissad om att det jag bryr mig om är ingenting alla andra lägger märke till, eller uppmärksammar eller uppskattar eller upprörs över. Stundom är det nog sådant som bara jag har energi att engagera mig i, eller ifrågasätta. Livet ut kommer jag att bli förvånad över detta, såsom jag blivit denna vecka, förra veckan, veckan dessförinnan och vidare. vad har du idag på hjärtat, du som alltid har så kloka funderingar över saker och ting..