Lira lara loppan

Små, små sjungande barn och en glittrande stjärna ivrigt hoppandes på scenen. Och jag har sommarlov och ler åt tenorens - min favorit - kommentar efter kollationeringen på FO igår. Prata är enkelt när man tycker om det, svårt när man är lite rädd eller inte är av den typen. Jag vill åka till New York och jag älskar jazz och vårregn. I synnerhet det förstnämnda. Sedan befinner jag mig i min gråt-period, och ville gråta när alla barnen stämde upp i samma Astrid-visa, eller när jag såg en liten nyckelpiga i gräset eller över Söder-vyn från färjan..

empty hours passed with you.

Grymhet

Så sitter jag här, lycklig för mina klädfynd, lyssnandes på Widmarks nya cd (han är grym!), och med ett stundande sommarlov framför mig - om det så må tillbringas i en glasskiosk är det ändå ledighet och inga övriga måsten. Lycklig för mina vänners omtanke och för att de finns. Långfikor tycker jag om. Leva länge..
Så tänker jag på flickan som mördades av sin styvpappa, och det sticker till i ögonen. Hur kan världen te sig så ond? Hur kan man? Alla de kvittrande sommardagar hon aldrig får vara med om. Alla pussar hon aldrig kommer att få. Alla djupa samtal hon förblir utan. Alla drömmar och äventyr hon aldrig kommer att uppleva. Alla sånger som inte får röra vid hennes hjärta, och de barn hon aldrig kommer att få älska och se växa upp. All den sorg hennes saknad frambringar i hennes näras liv för en enda människa, om man ens kan kalla honom det, och dess illvilja.

Saknad

Så liten plats en människa tar på jorden.
Mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det.
Så litet en människas hjärta är.
Inte större än en fågel.
Rymmer ändå hela världen och tomma rymder större än hela världen,
ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.
(I. Arvidsson)

Alla tiders

Lycka just nu:
Sommar med..
- rosa skymningar
- stadspromenader
- e.s.t
- jordgubbar
- sången verklig
- sandwichglass
- helen
- långfika
- nya kläder
- philips minspel mot publiken i tolvskillingen
- söta sms
- pianospel
- mjuka kramar
- tid..
- ballerinaskor
- pajazzoarian
- förtroenden
- päroncider

och spontandans á la mig.

Eddie, bli aldrig en sådan som du kan bli i den miljön, var någon tvärtemot, och fortsätt vara som du är för alltid.

Godnatt.

"Man måste ta ansvar för sitt liv"

Säger de i Tjechovträdgården på Stadsteatern - en fullkomligt fantastisk föreställning som jag hade längtat till. Musik, dans, teater och sång i ett perfekt samspel som är förunderligt vackert och poetiskt. Frida, med lockar, sjunger och vi låtsas att hon är vår kompis eftersom hon är så bra och en gång gungade över Cirkus scen som Kristina. Mitt barndomsminne.. Idag har jag köpt kläder i ljusare toner än svart och andats in doften av sommar. Sommar i den bästa av städer, sommar med de ljuvligaste av människor. Rosa skymning och körsbärsträd. Må det ordna sig.

Godnatt.

Återblick

Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nå´n sätter fart
på sommarn och gör lite somrigt, då kommer blommorna snart.
Jag gör så att blommorna blommar, jag gör hela kohagen grön,
och nu så har sommaren kommit för jag har just tagit bort snön.
Jag gör mycket vatten i bäcken så där så det hoppar och far.
Jag gör fullt med svalor som flyger och myggor som svalorna tar.
Jag gör löven nya på träden och små fågelbon här och där.
Jag gör himlen vacker om kvällen för jag gör den alldeles skär.
Och smultron det gör jag åt barna för det tycker jag dom ska få
och andra små roliga saker som passar när barna är små.
Och jag gör så roliga ställen där barna kan springa omkring,
då blir barna fulla med sommar och bena blir fulla med spring.

Och bena blir fulla med spring. Hon spelar och jag sjunger tyst, tyst.

Harmonikrock

Halv två på natten och jag sitter vaken och försöker få ut någonting konkret ur min uppsats. Den säger ju ingenting. Samtidigt, finns det något intresse? Hur många kommer att läsa den? Om en månad är den glömd och då firar vi midsommar och äter färskpotatis och sill. Ute doftar det sommarkväll och jag andas in och tänker att det är väl ändå fint och bra.. som vi sade igår, Lisa och jag. Hur stavar du till evighet? Ödets kalla hand tar sitt grepp ibland och en människa kramas ihjäl, och en annan står vid förtvivlans brant med ett hopplöst sår i sin själ. Den strofen berör mig i all sin patetik. Ska vi se om månen lyser? Det gör den.

Just keep going on.

För ofokuserad

är det högmod om jag vill
söka lindra livets smärta
och få tro på detta hjärta
är det högmod, så säg till,
är det högmod, så säg till..

Hon sjunger och sjunger och jag skriver och skriver i all evighet och ändå är det en meningslös uppsats. Dröm dina drömmar så länge du känner, sägs det. Regntung himmel och gråa moln, ingen solskensdag men det kvittar. Pappa och jag skall på Operan och det har jag längtat efter - abstinensen känns av så fort.. I höst kommer en pjäs på Stadsteatern som heter Älskar dig också, av Margareta Garpe, och namnet är ju så oerhört vackert. Hur kan man döpa en pjäs till ett så fint namn? Den premiären skall jag gå på. Tror jag. Min lilla Ipod var fasligt dyr men är redan oumbärlig. Live är visserligen live men musik vill man alltid ha med sig. Jag funderar på om det har hänt någonting särskilt och inser att det inte har det. Vi skall få nya grannar med tre små barn. Barn överallt. Hoppas de inte har studsmatta.. Men Filip är sötast! Han har blivit så stor och jag förstår inte hur de kan växa så fort, han kröp ju just omkring. Och ett skepp med sju segel, och med femtio kanoner hissar flaggan i topp..

Upp till dig

Livet bär på en enda illusion - och den är jag livrädd inför. Rucklarens väg heter Stravinskijs opera som går upp på Stockholmsoperan nästa vår, och jag har ingen aning om vad en rucklare är men i min öron låter det svagt och skört. Min uppsats blir aldrig klar och jag är missnöjd med mig själv. Jag kan ju ingenting! Mackie och jag, pyttsan. Mackie var ett geni. Jag är snarare den som följer efter men inte når längre än till tröskeln. Hör av dig, snälla, jag blir orolig.

"kärleken är större än ett kok stryk!" Det finns ingen stjärna som du. Ingen. Bilden är trots att den inte på långa vägar är nytagen mitt favoritfoto av H. Mitt uppe i jobbet, eldsligt engagerad. Liksom i den nedanför.. Snyggast.

Obeskrivligt

Tjänar det att ens försöka beskriva i ord? Hur uttrycker du dig när du inte kan säga någonting annat än att du önskar att du kunde stanna upp i det ögonblick du befinner dig? Sjung min lycka, sjung min längtan. Speglar kan gå i bitar och rosor vissna, ljusa drömmar förmörkas och livet vara en enda oviss röra - men symboler för trygghet finns. Lycka är att uppfyllas av det som är vackert..

Tack sötnos!

Godnatt.

BAO

Sara, Sara i tyllklänningen, självklart skimrande. När jag går fram vill jag säga någonting annat än det jag säger, men man är alltid så rädd att låta överdriven. Hon verkar mycket glad. Oavsett så är hon en verklig stjärna, där i trappan på Rival.

BAO är livemusik när det är som allra mest underbart, BAO är kvittrande lycka och varm gemenskap, BAO är musicerande på yttersta nivå, BAO är en kapellmästare med förmågan att komponera det som berör och en sångerska vars like inte finns. Snurra min jord, låt mig följa med dig, det finns ingen stjärna som du.. I lördags när jag var på Stadsteatern spelade hon den bästa Polly jag har sett, varje ton, uttryck och gest kom inifrån hjärtat och nådde högt ovanför taket. Igår var det spontan dans men allvar under den glittrande ytan, för bara människor som tar sitt yrke på högsta allvar kan vara såsom hon och hennes musikanter. Jag blir tolv år igen, ivrigt nynnandes på Präriens Drottning, eller så tänker jag på Chess-året, det galnaste men vackraste, och på att vi en gång gav henne en grön marsipangroda. Idag har jag distans till det, men det är fortfarande personer som betyder oerhört mycket och när någon i min klass berättade att hon gått av tristess i pausen på Tolvskillingen vill jag utbrista: "Säg ingenting dåligt om Helen, ingenting, ingenting, ingenting, om vem som helst men inte om Helen..."

dröm dina drömmar så länge du känner

Gissa din gåta, lillebror

Titeln på en komposition på skivan Naive med Malena Ernman som jag lyssnar på. Nyligen hemkommen från ett seminarium om konstnärligt ledarskap på Folkoperan (mitt älskade hus!) är jag lite rädd för kultursvängen och framtiden, även om det stundtals var väldigt givande att höra dem prata. De får alla anslag på miljarder och kan bygga dyra scenografier och överdådiga kostymer - vilket skapar en viss frihet som, om man ser det ur de fria ideella gruppernas ögon, anses oerhört lyxigt. De glömde att tala om den konstnärliga chefens möte med sin publik - ser vi dem någonsin? Vilka är det på institutionsteatrarna som verkligen får höra publikens spontana samtal och reaktioner, oftast? Jo, publikvärdarna och garderobiärerna..

Konserthusets generalprogram är fantastiskt och jag blev glad för hälsningarna. Imorgon mera Brecht. Och så ska jag äntligen jobba, peppar, peppar.

Trygghetssymbol

Säkerhetsnål för alla barn på hela jorden. Genialisk idé.

Luftgropar

Brechts Liten hjälpreda för teatern är användbar, men nog borde man också ha en hjälpreda för livet. En bok indelad i kapitel efter stora frågor såsom relationer, att växa upp, framtiden, existentiella funderingar, krav, socialt förhållningssätt, förnuft eller inte etc. Som man kan slå i när man tvekar eller är allmänt gråtfärdig. Hur distanserar man sig till sin egen tillvaro? Finns verfremdung endast på teatern? Jag menar inte att bete mig elakt mot henne, men jag måste säga det som känns rätt för mig. Jag kan bara utgå från mig själv.

Imorgon flyger du - tillsammans med mannen som vill göra världen vacker - och jag skall tänka på dig för flyg är lite farligt. Särskilt luftgroparna. Glömmer aldrig Ebbas och min skräckslagna resa till Paris, det var turbulence in air konstant i två timmar och vi var livrädda. Ebba är i Stockholm nu, lyckligt nog. Idag har jag handlat en 10-gruppen-påse med blommor och snygga leggings, nu ska jag fortsätta med Brecht men hör och häpna så lyssnar jag dagen till ära på Chess..

På nåt vis

I've heard it said,
that people come into our lifes for a reason
bringing something we must learn
and we are led to those who help us must to grow
if we let them and we help them in return
Well, I don't know if I believe that's true
but I know I'm who I am today
because I knew you

(ur musikalen Wicked)

Kärlek.

det är få kvällar som showkvällar. Älskar er innerligt, och det är ingen överdrift, snarare finns inte ord för hur mycket jag tycker om er. Livet skall man fylla med sådant man blir inspirerad och lycklig av, och det blir jag av att vara med er. Skönsången vid långbordet är körsbäret på toscatårtan och rosorna i mitt rum ett vackert tecken - jag ska spara dem förevigt. All vänlighet och alla leenden ger energi så det räcker länge, länge, länge, och även om jag är ledsen nu över att allt underbart är kort är jag samtidigt universums lyckligaste. I skrivandets stund får jag vara det, oavsett vad imorgon innebär. godnatt älskade voxisar och godnatt jord..

"vi kan tacka redan nu för nästa år, på förhand.. då ska du ju sjunga i kören!"

Poesi i dina spår

du är en tår i svarta hav..

Skansen igår och det var inte en själ där så långt ögat kunde se, eller inte. Jag hade glömt bort hur mycket folk som kan befinna sig på samma plats. Jag hade glömt hur många små barn det finns. Jag hade glömt att mammorna och papporna till alla dessa Tyror, Alexandrar och Ebbor, och vad de nu heter (Barbro kanske?) så fort det blir solsken beger sig till allas vårt älskade Skansen, och ganska hänsynslöst skövlar fram bland torpen med sina trehjulsbarnvagnar. Jag blev chockad. Men det finns undantag också, det finns de som bryr sig och tålmodigt väntar. De tycker jag om och det är tur att de finns. I sommar skall jag ge er extra glass och randigt strössel. Sälarna är coolast.

Litet hjärta till stor stjärna - Anna. Sista föreställningen idag och fest med ensemblen. Det sticker till i ögonen ett slag, för ingen vet när nästa gång blir.. Har du en gång varit backstage så har du. "det är som ett enda dagis", sade fröken Sjöholm, och nog kan jag intyga det. Ett fullkomligt underbart sådant. Puss på er.

Utsikt från balkongen

Vårkväll i Enskede. Idag var det sommar och Anna och jag åt italiensk glass och det var underbart. Jag vill ha en son som skall heta Hector och en dotter som skall heta Greta eller Barbro, men Barbro skär sig så mot andra namn jag tycker om.. det är synd, för det är ett vackert namn, tycker jag.
Sov gott.

Sandra

Sandra spelar Jenny i Tolvskillingsoperan och är fullkomligt fantastisk och närvarande i varje liten gest och replik. Varför får hon inte fler roller?! Lilla C med blonda lockar hoppar upp på scenen som ett riktigt teaterbarn och jag tänker att det här är en bra pjäs att ta med en femåring på.. våld, blod och elände, men också skratt och skönsång. Helen får en vacker ros och den 15 maj ska jag se BAO på Rival. Jag känner mig inspirerad inför att skriva uppsats nu och den efterlängtade våren ger energi. Muffins på Kungsholmen är gott - särskilt de med cheesecake - och mitt speedade sällskap, i synnerhet Manilla, flippar bara nästan ur. Fast det är roligt.

Inser att de påminner om varandra, och enkelt är det då att se hur det kommer sig att jag tyr mig till just dem.

A (6 år): *storgråter*
Mamma: Men du, det är bara teater, inte på riktigt.
A: Jag vet! Men man kan väl få gråta ändå? *gråter mer*
(operaälskare född efter att ha sett Pajazzo)

Ner på vår silverjord

Gråt inte, Pajazzo.. Nedda älskade dig också, men inte på samma sätt. Ibland blir operan verkligare än livet självt och när jag sitter uppkrupen i trappan vid scenkanten befinner jag mig där de är. När jag kom till teatern var jag irriterad på den inte särskilt trevliga floristen på Kaprifol, men med kvällen och alla fina människor försvann det och övergick i att jag nu sitter och tänker att "undra vad de tänker..." Samtidigt, vad spelar det för roll? Slängkyssar är nog bevis och du är sötast. Hoppas bara inte jag var för otydlig.. Jag har svårt att släppa taget men tror att jag behöver ansvar, för med ansvar växer man. Nu ska jag sova, imorgon skall jag ta på mig mina brechtianska glasögon och gå på djupet i Mackies och Peachums föreställningsvärld och fika med Lisa. Godnatt.

My life is brilliant

Jag är en priviligerad människa. Jag älskar mitt liv. Godnatt.

Vårvindar friska

Iskalla vårvindar och tappra glassätande barn på Skansen. Jag städar glasslunden, vilken vid första anblicken såg ut som om ett världskrig ägt rum där, men till sist är det riktigt fint och då löser jag suduko och klarar nästan det svåraste. I övrigt känner jag mig inte hemma på samma sätt i den kiosken längre, den associeras till någonting som inte var bra, eller, som utvecklades åt fel håll. Jag är förvånad över hur vi orkade.

Från och med idag är det jag, Rudolfsson och Brecht som gäller, och jag ger uppsatsen en tysk rubrik för att Lisa - mitt tyskaproffs - skall se att jag verkligen är engagerad i det där med tyska. Tyska är ett snyggt språk, och ett häftigt sångspråk som i Wagner- och Straussoperorna. Fast fortfarande är det Pajazzo som står främst, men den är ju på italienska, eller på svenska om man så önskar. Jag vet faktiskt inte vilket jag föredrar, originalspråk eller översatt. Kanske är det bäst med originalspråk på en stor scen och svenska på de mindre. Loa Falkman skall förresten starta operaskola på Operans hemsida, wow, säger jag, vilket publikarbete.. eller så. Idol Opera 2006.

Kom igen solen!?