Det där med våren

Inspirerad. Klinga mina klockor, klangen som ger sinnet.. ja, vad? Frid eller förväntningar? Dagarna virvlar iväg och sommaren stundas. Jag är förväntansfull för jag vet att någonting kommer att hända som inte hör till det alldagliga. Det är fortfarande jag och min uppsats - snart en del av mig själv då jag märker den med poetiska ord som "månntro", "oerhört" och "sedermera" - men jag känner ingen överväldigande oro. Sämre än de andra studenterna får jag inte vara - flera år yngre som jag är. Yngst är bäst.

Små korta ögonblick i solen på balkongen och små steg barfota i gräset. Det där med våren efter vinter kan man författa en roman av, temat är dessutom aktuellt och ingenting som vi tröttnar på för det är lika underbart varje gång. Jag älskar när det dammar av grusiga gator. Ställ till med kalas nu, lägg dig med mig.. Igår glass i Götgatsbacken och den mysigaste av hemmakvällar med min A och chips i god dilldip. Min "utgång" misslyckades dock med att födelsedagsbarnet inte behagade dyka upp i tid. Men, inte är jag särskilt ledsen för det inte. Jag håller gärna distans till överför-friskade jämnåriga som inte ens minns sitt namn och finner inget intresse i det.

I övrigt har jag insett att det är förändringens vindar som skall blåsa. En dag skall jag läsa PAO och kunna räkna i grafer.. En dag. Min intuition säger mig att engagemang borde leda dit. Och envishet.

Du gör den slösande glad.

Rim och gåtor

Det är ett stort och förunderligt liv. Sen sömnig kväll efter lång natts prat och ännu längre dags analyserande. Han hade belägg för sina saker, Verdi. Liksom du hade. Liksom ni har. I sammanhanget gråter jag över mig själv och över att dra tillvaron till sin spets, det handlar ju inte om någonting annat än att tycka om och känna tilltro till människor. Hur kan jag ta det så? Förmodligen finns det händelser som tidigare påverkat mig och idag leker gengångare i mitt hjärta. Jag är en känslig själ.. Jag överreagerar och ångrar mig oerhört.

Avslappnad helg på västkusten med solskenspromenad och opera i sin högre klass, inklusive en konsert med M (ingen utklassar dig), och på det försenade tåget hem igår fann jag åter lite inspiration. Idag blev jag överraskad över att min mamma uppmuntrade mig till det jag också när en stor dröm om, om så bara i liten grad. Det nya köket glittrar i blått och ändå är jag vemodig. Kunde man inte bara få vara? Varför tillönskar man sig egenskaper?

- - -
Den nöten knäcker ni aldrig. Den löser bara du och jag - vi. Genomströmmas av den underbaraste av kärlekar. Tillsammans kommer vi att trä smultron på strån livet ut.

min älskling har ett hjärta av snö

La April

L'April. Med kylig sol och förväntningar, gottegrisar och överraskningar, önskningar och drömspel, tidiga mornar och ris, oändligt med ord och aforismer, damm i köket och smulor på kudden. Mest i sällskap av Traviata, hon och jag är de bästa vänner numera (Alfredo kan hälsa hem), men också av andra söta. Imorgon barnvakt till lilla N som flyttat till Sjöstaden, på fredag Göteborg och min Sara - efterlängtat. Blåa tummar för M som söker Artisten och eviga försök att få en annan person på rätt spår. En dag förstår du. Jag vill bara inte att du skall hälla din talang i sjön, slösa bort den med vinden, det vore idioti. Undrar vilken eventuell talang jag själv borde utveckla.. Skriva mera? Eller?

"Vad vet du nu som du önskar att du vetat när du var 20?
- Att det ordnar sig. Då var allt så viktigt hela tiden. Det är det inte nu och det känns skönt."
(Helen Sjöholm i Expressen, 15 april)

Så är det. Saker och ting är så viktiga - konstant. Det är en norm också att anse att allting är viktigt, varenda liten småsak, från att använda hudcréme till att svara på sms till att satsa så högt det går till att läsa böcker till att träna till att äta grönsaker till att resa till att uppleva till att veta.. Inställningen "det ordnar sig" fungerar inte på 20-åringar, åtminstone inte på mig. I sådant fall fungerar den i fyra minuter, tills den faller bort igen. Nu ska jag sova. Det är viktigt.

My choice for life

Weeping Willows, min lillasysters favoritgrupp, får bli citerade i denna sena timma. Vårkvällen är somrig och jag tar lätta steg i ballerinaskor på vägen hem efter premiären (var var Marie?!), bärandes det stora hjärtat i handen och de förtroliga orden kvar inombords. Evigt sparade. Igår var en fantastisk dag. Som att vara inlindad i ett skal, likt i en puppa, och plötsligt bli fri för en stund.. Fjärilsfri och harmonisk. Tack alldeles underbara för ditt sätt att vara - det gjorde mig obeskrivligt lycklig. Sådana som du är de man behöver och de man så innerligen uppskattar.

Dessutom är min handledare en vänlig själ och uppsatsen engagerande, mot min tro att den skulle vara. Ingenting är roligare än man gör det, lyder ordspråket, och man sätter nog sin egen nivå. Allt kommer att ordna sig, intalar jag mig, allting kommer att bli till det bästa. Ridåer faller liksom stjärnor men de går alltid upp igen och nya stjärnor gnistrar till, energi ges och tas och fås, kärlek virvlar runt och drömmar som vävs slår in i sinom tid. Tolvtusen steg på stockholmska gator, Bach på svenska och salta nötter. Godnatt.

It had to happen
Sometimes you just can't run away
You find a soulmate
And everything falls into place
I'm no one 'til someone loves me
You saved me from myself
You helped to find the real me

Det som är sant

Det som är sant är sant. Ingenting blir som man har tänkt sig, säger ordspråket, och nog kan jag instämma. Livet vandrar vidare, och här och var gnistrar det till och sjunger.. Tack!

Förundran

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up: To more than I can be.

Påskafton

Sitter ensam i A:s lägenhet på Essingen, lyssnar på schlager och äter mintchokladkakor. Efter halvt stormig långfredag har ett lugn infunnit sig, utombords och inombords. En dag kommer allting att vara förståeligt, säger vi.

Är: ledsen & lycklig.
Ger intryck av att vara: barnslig..
Mår: comme si, comme sa.
Ska: påskfika hos farmor & farfar på Gärdet.
Har: ätit gul paprika till frukost.
Bör: tro på det människor säger till mig.
Kan: lyssna.
Blir glad av: musik & ömhet.
Vill ha: sällskap.
Skulle vilja: bli framgångsrik.
Tycker om att: promenera långt i stan.
Drömmer om: symbios.
Längtar till: uppsatsen är inlämnad.
Fasar inför: att bli bedömd i uppsatsen.
Bryr mig om: mina vänner.
Trivs med: våren.
Planerar att: läsa pedagogik i höst.
Känner obehag inför: evig prestation.
Bor i: ett blått litet rum nära trädgården.
Skulle vilja bo i: våning på Södermalm med kakelugn, högt i tak och stora fönster.
Klär mig gärna i: shorts och randigt.
Äter gärna: grönsaker och choklad.
Dricker gärna: mjölk.
Tränar: på självständighet.
Tittar ofta på: teater.
Lyssnar ofta på: kloka människor.
Läser: SvD, DN, Tranströmer och litterärt.
Idag: är en djup dag.
Imorgon: skall bli underbar.
Igår: fel.
Nu: sjunger jag.
Vill se: rosa skymning och Resan till Reims.
Vill göra: avtryck.
Glad över: min familj och att ha möjligheter.
Arg på: efterkloksamhet.
Stolt över: min ambitiösa lillasyster.
Rädd för: likgiltighet.
Nyfiken på: det jag är nyfiken på upptäcker jag.
Lycka: soliga vårmornar.
Sorg: omöjligt att besvara här.
Älskar: oändligt.
Sover: tryggt.
Dansar: polka.
Lever: realistiskt men hoppfullt.

Med kärlek. // V.

Flyga i skymningen

Det var stjärnklart ute och mycket vackert. Hon hade aldrig trott att det kunde vara så fint i en stad. Eftersom staden var ju människornas verk, men landet naturens. Förut hade hon alltid bott nära marken. Nu bodde hon tre trappor upp med hiss och hade på sätt och vis kommit litet närmare himmelen tyckte hon - och tänkte på farmor. Och på hissen. (Maria Gripe ur Tre trappor upp med hiss)

Skärtorsdag och söta påskkärringar vart än man ser. Mina påskägg ger jag till Maria Gripe (som avlidit 83 år gammal) - en av de briljanta författare som väckte min lust att läsa när jag var liten (åh, vad jag läste hennes böcker), Unicef för att det är en organisation som verkar handla mer än prata för barnens rätt och möjligheter, nuvarande skolministern Björklund för att att han eftersträvar ordning och reda i skolan och är en bra person i ett parti som sviktar, lilla N och sist men definitivt aldrig minst min mamma som är bäst. Innan året är slut kommer livet att ha bytt skepnad och överraskat, var så säkra. Ikväll lyssnar jag på pianotolkningar av Rameau och analyserar, och tordyveln flyger i skymningen.. På landsvägen Hugo och Josefin - Josefin som egentligen heter Anna Grå. Josefin klingar vackrare. Hade jag läst Litterär Gestaltning hade jag skrivit en dikt tillägnad henne.

Glad påsk.

Kärlekshistorier

Skuggan förlänges, förtätas och skymmer,
snart över skogarne mörkret rår. (Fröding)

Teckensnittet byter stil och Giliap sjunger för mig. Uppenbarelse, kallas det, när man inser vad man skall göra och inte längre står blick stilla och väntar. Tidigare skrev jag att man är lyckligare utan kompass, och nog stämmer det. Livet skall vara som en kärlekshistoria - upp och ner, ner och upp, fram och tillbaka - stundom förtvivlande, stundom berusande vacker. Samlar gör människan på solstänkta dagar och små minnen, och innerst inne tror jag ändå att vi är ganska likasinnade, trots att verkligheten ibland tycks säga någonting annat. Jag påminns om det när jag ser hur olika vi är, för att i sekunden därpå inse det förträffliga i att tänka i varandras banor och följa hjulspår och förstå hur vi gör det. Tranströmer betonar det i somliga av sina haikus, som jag högläser för I, och andra har sagt det förr. Om och om igen skall det sägas. När lär vi oss? När befäster sig en sanning hos alla? Varför är vissa aldrig nöjda och andra alltid? Varför är somliga oföretagsamma och andra effektivt kreativa? Linnéår i år. Tänk att ha döpt hela floran.. Som den som uppfann lodet, vilket vi diskuterar framför Äntligen hemma. Den personen visste månntro vilken väg han skulle vandra - rakt fram.

Jag gläds åt förfrågan från C och kommer att fullfölja mitt uppdrag så gott jag kan. Rossini nästa och musikalisk gemenskap, denna gång på Kungsholmen.

Idag blev det översvämning hos tandläkaren och inombords och jag längtar tills vi ses. I vårvindar friska behövs det människor som håller om.

Fyra år har blomman på apeln frusit. Men i år ska den bära frukt. Mina barn ska för första gången få smaka frukten av ett ädelt träd, från landet där deras mor har vuxit upp. (Kristina, akt 2)

Glasgow Boogie

Igår var jag på KB - Kungliga Biblioteket - som andas uråldrig vetenskapsteori och känns som ett palats man knappt får beträda om man inte putsat skorna och tror att man är en av världens storheter, vars forskning kommer att lämna avtryck på jorden. Imorgon skall jag tillbaka dit och läsa artiklar, och jag bestämmer mig för att uppsatsen skall gå som jag önskar. Peppar, peppar.

Påskäggsinhandlande, middag på Hallandsgatan med goda kex och rundvandring på Stadsteatern. Kostymförrådet är som på alla teatrar det finaste, där skulle man kunna stanna i en evighet och botanisera bland alla tusen klänningar och skjortor och udda skor, vilka dessutom alla är märkta med namn på skådespelarna som har burit dem. Sötast är lådan som är märkt "röda barnsockor". Röda barnsockor?

I övrigt har det ljusnat och det gäller att se möjligheterna istället för begränsningarna. Utan kompass lever man lyckligare, även om goda råd alltid behövs.