Det där med våren

Inspirerad. Klinga mina klockor, klangen som ger sinnet.. ja, vad? Frid eller förväntningar? Dagarna virvlar iväg och sommaren stundas. Jag är förväntansfull för jag vet att någonting kommer att hända som inte hör till det alldagliga. Det är fortfarande jag och min uppsats - snart en del av mig själv då jag märker den med poetiska ord som "månntro", "oerhört" och "sedermera" - men jag känner ingen överväldigande oro. Sämre än de andra studenterna får jag inte vara - flera år yngre som jag är. Yngst är bäst.

Små korta ögonblick i solen på balkongen och små steg barfota i gräset. Det där med våren efter vinter kan man författa en roman av, temat är dessutom aktuellt och ingenting som vi tröttnar på för det är lika underbart varje gång. Jag älskar när det dammar av grusiga gator. Ställ till med kalas nu, lägg dig med mig.. Igår glass i Götgatsbacken och den mysigaste av hemmakvällar med min A och chips i god dilldip. Min "utgång" misslyckades dock med att födelsedagsbarnet inte behagade dyka upp i tid. Men, inte är jag särskilt ledsen för det inte. Jag håller gärna distans till överför-friskade jämnåriga som inte ens minns sitt namn och finner inget intresse i det.

I övrigt har jag insett att det är förändringens vindar som skall blåsa. En dag skall jag läsa PAO och kunna räkna i grafer.. En dag. Min intuition säger mig att engagemang borde leda dit. Och envishet.

Du gör den slösande glad.