Stockholms kyss

Mötte honom på cykelvägen vid universitetet i måndags morse, Lars Winnerbäck, och tänkte att du är ändå så oerhört cool - du som med dina poetiska men samtidigt enkla texter kan beskriva människans myller och människans eviga frågor. Djupa eller ytliga kvittar. Liv som liv, lycka som lycka. Regntung himmel idag men jag har nya svarta manchesterbyxor och igår var det någon som sjöng för mig. Så önskar jag mig blå, ännu en gång, låt det bli så som jag önskar. Eller är det meningen att det ska gå i motvind? Stockholm kysser mig på kinden.. Ikväll teater igen, Blackbird på Elverket, med Anna Björk. Hon är en rysligt bra skådespelerska.

Vi tror att vi vet vad vi vill men vi vet det inte. Kom igen då.

du hade rätt,
sångerna kom från andra länder
vi möttes i ett underland och står på en perrong
där allt förändras men ingenting händer

Hymn för kärlek och sorg

Ser Valerie Solanas ska bli president i Amerika på Målarsalen - en häftig föreställning med kulisser som växlar i rosa, rött och mörkersvart. Hennes liv var en evig kamp mot patriarkatet och den manliga normen som utger kvinnan för att vara ofullständig, kanske gick hon för långt, kanske inte. Oavsett så var det välspelad dramatik. I övrigt räknar jag mest matte och saknar de jag så sällan träffar. Sms: et jag fick av min symbiosvän ikväll var en liten påminnelse om att vi inte får försvinna ut i livet utan varandra ty utan vänner ingenting. Människa utan människa, usel och ett ömkligt ting, som Helen sjöng. Jag försöker vara modig och imorgon ska jag visa mig vuxen på alla plan. Här hemma har vi sockerkringlor och jag tänker på idealbarndomar apropå lek och empati och teorier om dylika saker, och så tror jag ändå att allting bara handlar om att älskas och att få älska. Trygghet, tror jag. Vi talar om förlorad barndom och kompententa barn som aldrig är just barn, och på en skolgård skjuts någon mer av femtonåringar och i Skövde brinner förskolor till följd av "barns" sysselsättningar när deras föräldrar och lärare är någonannanstans.. Men hamnar trygga barn från kärleksfulla hem också där? Är det samhället eller familjen som formar valen - och som formar barnet? Tål att reflektera över. Men nu sovdags.

Bokmässa

Bokmässan ska jag åka till varje år. Vi kom hem med tjugotvå nya böcker och ett hjärta till Isabelle från Mark Levengood. Svartklädd såg jag riktigt "kulturig" ut - och det bekräftades med tröjan jag fick av min pappa.

Baksida: kulturchock
Framsida: intellektuellt arbete byggde denna kropp

I minglet träffade jag dessutom endel människor jag känner, och bara det är ju häftigt. Igår kväll hade jag dock umgåtts lite på gränsen för mycket med min familj så jag lämnade dem för "flum"-kväll (men oh, så seriöst.) Idag ska jag till skolan, och ikväll se Siegfried på Operan - fem timmar och femton minuter - samtidigt som jag ska hålla tummarna att allting går i rätt riktning.

Andas rätt

Som när man sjunger - andas rätt. Somnade halv två efter ett tankefullt samtal med den som förstår mig bäst. Ta hand om mig livet ut, jag ber dig.. Nu ska jag snart iväg till tåget mot Eskilstuna, ska bara köpa resgodis och inte glömma någonting. Log när jag såg adressen på de nya barnen jag eventuellt ska passa. Slumpen eller ödet eller vad du önskar.

See you.

I'm singin' in the rain..

My life is a songbook

Fylld av små sånger i alla olika nyanser och stilar. Premiär igår av fantastiska Verdioperan på min plats på jorden - Folkoperan. Min relation till den teatern är beviset på att man kan vara kär i ett hus, känna kemi till en byggnad. Mira Bartovs uppsättning är en sådan alla borde se, vars ypperliga konstnärliga kvalitét och fulländade, flödande musik bekräftar operans värde som konstform. Den säger dessutom någonting om oss och vår samtid. Det enda som var icke-repeterat var applådtacket, aningens rörigt, men vi skrattade mest åt det. Idag har jag räknat matte och läst om lekteorier, innan jag fikade med Tina och såg "Spelar du ikväll?"¨på Zita, filmen om Erland Josephsson. Vi fick kulturpoäng och lite teaternostalgi.

Ivar-Lo Johansson om fantasi:
"Om du ser två stenar bredvid varandra, så flytta inte på dem. De kanske tycker om varandra."

Imorgon Göteborg. Och just det, du är en egen sång i mitt liv.

Repeat, tack

Det går utför med mig i en alldeles rasande fart. Inga svar får jag, och inte är jag populär heller. När ska jag få modet att försöka ordna någonting själv? Jag ber dig svaaaaara, så vore du ängeln på min himmel. Tillsammans med de som redan finns där, förstås. Sitter här, barfota i röd manchesterkjol, och äter pepparkakor. Försöker ignorera de tankar som ständigt kommer flygande som jag inte får tänka, samtidigt som jag inser att jag inte ansträngt mig till mitt yttersta i tentainlämningen. Motiveringen är att frågan var en mil för omfattande för de sidor vi får använda. Eller att jag är lat, välj själv. Dimma ikväll, men man kan ändå se små stjärnor överallt.

Säg det igen, jag ber dig.

Kort om saknad

Sedan måste jag tillägga - mot min vilja - att det ibland känns som att somliga försvinner bort. Innan jag hinner säga hejdå lär de vara bortspolade likt sandkorn med vågorna, och kvar kommer jag stå och sakna dem. När vet man att det spelar roll vad man gör? Och hur länge tycker vi om varandra. Jag kan inte låta bli att undra.

Verdivågor

Mats och Ulric i vackraste tenorrollen - Hertigen i Verdis Rigoletto. Mitt Folkoperan har premiär på sin uppsättning i veckan, men genom smygrep och genrep har jag redan sett den. Fröjd att lyssna till och häftig version (trots den obegripliga husvagnen) med moderna klanger. För mig är det dessutom idel lycka att befinna sig i det operahuset, där alla hälsar, teaterstolarna är som mjukast och sammetsfärgen den klaraste. Blå, passande nog, när alliansen vunnit valet. Ibland lönar det sig att visa upp en enad politisk gemenskap istället för splittrade åsikter. Nog om politik. Helgen var en underbart rolig helg med muffinsfika, shopping (länge leve H&M) och galna upptåg - som alltid. Idag skriver jag barnkulturtenta, äter plommon från landet och är lagom ostrukturerad. Önskar att det får vara som jag vill. På fredag skall jag åka till Göteborg och gå på bokmässan, känns som att jag kommer att tycka om den, även om jag säkert lär fastna i barnbokshörnan.. Växa upp var det.

Hey

Tisdag med gyllene löv och solskenshimmel. Med söta punschrullar, matte och små, små ord som ändock är stora och oändligt betydelsefulla. Igår fick jag skoskav, men jag kallade det skavsår. Vi kom fram till att skavsår kan man ha vart som helst men skoskav enbart på fötterna - en djup diskussion mellan Anne och Vera. Förresten ska hon bo på en kyrkogård. Guds beskydd är inte fy skam..

Ebbas skiva är fantastisk. Känner mig inspirerad igen.

Ambivalens

Livet är fyllt av val. Ibland orkar man inte. Håll mina händer och välj åt mig. Cissi, leendes, går förbi utanför fönstret på Söder och jag längtar efter operaVox och deras galenheter.

Förändringen är märkbar och sorglig. Vart tog du vägen? Den sida du idag uppvisar känns falsk och enbart egocentrisk.

Måste sova. Vill bara tillägga att Mickis är den coolaste - huvudroll i musikal och disneychannel-premiär som var fantastisk rolig att höra trots den småtöntiga rollkaraktären. Hon kommer att nå långt, långt, långt.

Godnatt.

Fyra ansikten

Gnistrade om Helen och symfonin i torsdags. Glittrar om hösten i september - hög himmel och luddiga moln, klar luft som doftar gott och längtan som går i uppfyllelse. Jag älskar hösten mer än alla årstider. Hösten ger tid för eftertanke och reflektion. Modig är jag, månntro, i mina nya lackskor och gubbkeps, och jag känner mig i fas med världen trots feber. I långa loppet är feber ingenting, även om det kan vara obehagligt. Sedan händer det att saker och ting stundom är för bra för att vara sanna. Man måste nypa sig i armen.

Se Fusk på Orion och förundras över scenkonstens oöverträffliga skönhet.

Lista snodd från annan bloggare

vilken tidning läser du? svd, dn, metro, inredningstidningar och tidskriften opera.
ditt mest använda uttryck? "absolut"
ditt mest oanvända? "cp"
vilken är din största framgång? att jag har lyckats med att finna en plats där jag hör hemma
ditt största misslyckande? kanske att jag aldrig lärde mig engelska ordentligt i grundskolan
viktigaste egenskap hos en människa? omtänksamhet och viss tolerans
sämsta egenskap? självupptagenhet
vad gör en fest lyckad? glada människor
vad vill du bli? teaterproducent
hur ska din drömprins vara? charmig och lugn
vilka är dina idoler? alla ifrån benny andersson till malena ernman till helen sjöholm till nelson mandela och dalai lama
vad är din dröm? leva i lycka alltid
hur mycket väger du? 52 kg - obefintliga muskler
hur lång är du? 165 cm
kan du tänka dig att ta din bästa väns x? aldrig
är otrohet okej? kanske när det ändå är på väg att ta slut..
vilken är den bästa komplimangen du kan få? att jag är cool och om sådant jag skrivit
vilken är din favoritsysselsättning? skratta, fika och gå på teater
vad har du just nu i din bokhylla? böcker, ljus och cd-skivor
vad gör dig lycklig? att lyckas med någonting och att känna att saker och ting "synkar" varandra, vara i fas
humör just nu: ömsom lite vemodig men allra mest som en liten kvittrande höstfågel..

Blå andetag

Blå andetag och vackra höstdagar i Stockholm. Hela jag spretar åt tusen olika håll, samtidigt som jag känner mig oerhört målmedveten. What is this feeling frågar jag mig, ögonblicket innan jag inser det. Låt livet vara här och nu. Låtsas som att inte framtiden finns. Rousseau, läser jag om, den franska författaren som under 1700-talet skapade ideal om barn som följdes länge. Hans uppfattning om flickor respektive pojkar får mig att bli lite arg, och så svävar jag ut i en beskrivning av hur jag ser på barnens väl i detta galna samhälle.. Helst av allt vill jag ta dem alla i mitt knä, alla de som föds med föräldrar som inte tycks veta sina barns bästa eller föräldrar som inte har kunskapen att ta hand om sina barn, och ta med dem till Dockteater Tittuts Längel blå eller BUS - barnens underjordiska scen, och stryka in kärlek i deras hår så att de blir trygga och lyckliga barn. Ikväll nycirkus på Orionteatern.

Att tänka

Att tänka fritt är stort.
Att tänka om är större.
Att tänka först är störst.
Att tänka smått är gott.
Att tänka snett är lätt.
Att tänka galet är idealet.

(utdrag ur Tage Danielssons Tankar från roten, 1974)

Känslor är inte att leka med.

I walk with you

Förkyld helg med Anne Sofie von Otters nya I let the music speak, en alldeles fantastiskt vacker skiva med sånger av Björn och Benny. Däribland I walk with you, mama vilket är en sång jag nog aldrig hört, påminner lite om Inte jag och jag spelar den om och om igen.. Att man skall låta musiken tala känns givet i denna ömsom stormande och ovissa värld, där jag längtar lite bort men ändå har det bra som det är.