Vilken Valborg

Himla förkylning. Jag orkade inte ens jobba längre än till fem, då frös jag och blev hemskickad. Så nu sitter jag här och lyssnar på Cassidy och känner mig lagom cool, samtidigt som det kvittar. Livet tar inte slut för att man är sjuk någon gång ibland. Malena Ernman sjöng på festkonserten, hennes minspel är det häftigaste jag vet och hon är så oerhört mycket när hon är på scenen. Röst och kropp smälter samman och blir till en helhet som långt ifrån alla operaartister lyckas skapa.

I see friends shaken hand
saying how do you do
but they really saying
I love you

Så vill jag tro att det är. Stående ovationer och närapå evighetsapplåder igår, och innan jag går hem kikar jag in i salongen på de som står där med sina blommor i cellofan.. och tänker, att det var väl tur att du var med den gången. Min Valborg ska jag fortsätta med att äta popcorn med min lillasyster.

Mjölkchoklad med bubblor...

...en fredagkväll i Stockholm. Kvällspromenad i duggregnet med Charlie, vi pratar om sommaren som nalkas och gör egna imitationer av operasångares röstlägen och diverse flum. Idag är jag förkyld. Nelly och jag beklagar oss, hon är hemma från landet i öst nu, och jag lyssnar på "Skratta, Pajazzo!" och äter kladdkaka och det är tyst och lugnt när övriga familjen är på stan. Läste just på Dramatens hemsida att Borkman är inställd, synd, men jag kan å andra sidan gå till Boulevard istället. Malmsjö är nog också förkyld, för det är knappast hans fru som är det, hon verkar vara en stålkvinna.

från mitt håll kan vi nå varandra. Se möjligheterna.

Förebilder

I Nyhetsmorgon talar de om ökad ungdomsbrottslighet och kriminalitet som når yngre och yngre. Jag tänker att jag vet vad det delvis beror på. Avsaknad av förebilder. Vuxna människor att hämta kraft och trygghet hos, att få ny energi av och bli peppad av när tillvaron ständigt dalar upp och ner. Mentorskap borde införas på schemat - och i livet självt. Föräldrar räcker sällan, eftersom föräldrar ofta är så noga med att vara på rätt sätt istället för att vara sig själva att det går till överdrift. En förebild borde inte heller vara någon som har vikt ut sig i dokusåpornas eviga virrvarr, det är då det går snett, tror jag. Jag har alltid haft och har andra äldre - alldeles fantastiska - personer att ty mig till, och jag önskar alla sådana.

Gianni Schicci/Pajazzo igår var magisk.

Tack för att du är så underbar! Jag skall döpa en stjärna efter dig. Life is like a song.. minns det. Ute är himlen regntung, men det är ändå vår.

3:ans buss

Blå bussar, röda bussar. Bussar längs vattnet, mellan husen, över broar, ständigt på färd och alltid öppna för att vara en plats att tänka djupt på. Bussfilosofi är min benämning på det. Jag somnar nästan på Boulevard men det kvittar, och på mig kan förkylningen sätta sig på stämbanden om den så önskar utan att det gör så mycket - jag kan ju inte sjunga särskilt vackert ändå. Den luddiga tentan är inlämnad och B-uppsatsen hägrar, Brecht och jag och Lasse Rudolfsson vore månntro en passande titel, eller På äventyr med Bertolt, Bong och Bing. Vilka Bong och Bing är kan diskuteras. Hur som helst så skall jag göra mitt allra bästa.

Godnatt.

Recensioner

"Mitt" OperaVox får fina recensioner i både SvD och Aftonbladet, särskilt i den sistnämnda faktiskt, och jag kvittrar som en morgonfågel och är så glad. Återkommer senare, skall bara skriva mitt synopsis till uppsatsen med stort B. Anna och Victoria på bilden.

Like an angel passing through my room

Like an angel passing through my room
half awake and half in dreams
seeing long forgotten scenes
so the present runs into the past
now and then become entwined,
playing games within my mind

Vemodet infaller sig då solen sänker sig och vårkvällen grånar. Jag önskar att jag kunde veta vart jag ska.. Bilden bredvid är från en uppsättning på Operan, Eldfågeln, och jag tycker att den säger allt. Hon är jag. Hon vet inte heller vart hon skall, oavsett hur många ljuvliga vitsippor det växer i backarna.

// V.