Tjugo år

Måndag 30 oktober och min födelsedag. Jag längtar varken tillbaka eller framåt samtidigt som jag gör det. LEV står det skrivet i pannan, lev ditt liv och gör det nu.. Jag har fått oerhört fina presenter av underbara människor - från en buddha med elefantöron till luddig vinterjacka, svart basker och boken Vuxenakuten - men tror att den bästa gåvan ändå är att man, hur klichéaktigt det än må låta, får mer insikt om vilken fantastisk värld man får leva i ju äldre man blir. Vilka möjligheter man har, om man aldrig slutar att envist försöka. Det gäller bara att se dem. Sedan måste man tycka om sig själv, det är en grundförutsättning. Det är sig själv man ska leva med resten av livet, det är sig själv man ser i spegeln varje morgon, det är sig själv man ska uppmuntra och peppa, det är sig själv man ska tåla i svåra situationer där det kan spåra ur, det är sig själv man har kvar efter brustna förhållanden, det är sig själv man skall hålla ordning på och ibland vara stolt över, och då är det väsentligt att verkligen vara vän med sin egen person. Människor kommer och går i ens närhet, men du själv är ju förevigt du själv.

Jag föredrar duetter. Frivillig tolkning.

Tidsfördriv

DAGENS:
klädsel: Rutig fin klänning.
frisyr: Ostyrigt och med urtvättad toning.
låt: ”Duvemåla Hage”.
tv: Inte hunnit se någonting.
vill ha: Mod och mera godis.
sjuka: Smått stressad, annars lugnt, peppar, peppar.
tråkigaste: H&M-kön.
roligaste: att se Lisa igen.

SENASTE PERSON SOM:
sov i din säng: Jag själv.
såg dig gråta: Anne kanske..
fick dig att gråta: Mamma, men det var evigheter sedan.
fick dig att börja skratta: Helena Bergström.
du gick på bio med: Min Iva i söndags.
du gick på stan med: Titti igår.
skickade ett e-mail till dig: Kungliga Operan om det räknas.
skickade ett sms till dig: Lovisa-20-år-idag.

HAR DU NÅGONSIN:
sagt "Jag Älskar Dig" till en pojkvän och menat det: Nej.
bråkat med ditt husdjur: Ja, gud ja.
drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Comme si, comme ca.

EXTRA STUFF:
Vad är du mest rädd för: Att jag inte skall lyckas med det jag drömmer om.
Vart vill du gifta dig: Om jag gör det så.. i en fin liten kyrka någonstans.
Vem hatar du verkligen: Hata är inget begrepp jag brukar använda, alltför starkt.
Varit kär: Ja.
Har du ett jobb: Jag är garderobiär, barnvakt och frivillig kulturarbetare.
Gillar du att ha folk omkring dig: Lagom är bäst, jag behöver bådadera.
Är du ett hälsofreak: Tveklöst nej, jag försöker ibland men det faller ganska fort med mitt enorma godisbehov och min lathet.
Är du ensam nu: Nej, hela familjen hemma.
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: Ofta sådana där jag bara kan några rader. Och barnvisor.

FAVORIT:
Rum i huset: Mitt eget med alla ljus.
Typ av musik: Från symfonier och arior till små stillsamma skillingtryck, jazzballader och countrypop.
Parfym: Faktiskt ingen.
Månad: September och oktober.
Mat: Riktig, ris är jag lite inne på just nu.
Dricka: Coca Cola Light och mellanmjölk.
Godis: M-godis och Geisha.
Tidning: SvD.
Film: Med mycket känslor.
Skådis: Svårt. Philip Zandén. Pernilla August. Ann Petrén. Mikael Persbrandt.
Djur: Små söta katter.

DE SENASTE 24 TIMMARNA, HAR DU:
Gråtit: Nej, tvärtom, jag har bara skrattat.
Köpt någonting: Större värmeljus på Lagerhaus.
Varit sjuk: Inte särskilt.
Sjungit: Ja, imorse när jag vaknade.
Sagt "Jag Älskar Dig": Nej.
Velat säga till någon eller några att du älskar dem: Jag tror att de vet.
Träffat någon ny: Nej.
Saknat någon: Ja, oerhört mycket.
Kramat någon: Flera.
Kysst någon: Nej.
Ätit: Ja, Veras och Annes paradrätt fiskpinnar med potatismos och avocado.

Being alive

I detta eviga regnande försöker solen förgäves. Ändå är luften klar och hög att andas in, som det ska vara om hösten. Jag avlägsnar mig från Moderna Museet när vi ska måla själva i deras ateljé, måla är inte min sak och överhuvudtaget är det som att jag inte har någon energi till att lära mig om konst och få ut det rätta av att se på konst. Scenkonsten, musiken och litteraturen har fått mitt kulturella hjärta - där finns ännu inte plats för ett bildkonstinstresse. Jag blir sömnig av tavlor. Nya kulturministern heter Lena Adelhson Liljeroth och enligt Gunilla Brodrejs blogg har hon sagt att hon genast ska öppna vägar för ett nytt operahus i Stockholm. Underbart, i mitt tycke. Vi behöver det - och operan behöver det. Ikväll jobbar jag och ska läsa Vygotskijs Fantasi och kreativitet i barndomen och äta Mentos, som sig brukar. Lite ångest bakom ryggen, lite framför.

Lika mycket mjölk i teet och lika mjuka.

Godnatt min ängel och absurd humor

I filmen vi såg, "Att återvända", jag och min Iva. Det förstnämnda är citat från en annan människas godnatthälsning. Lampan släcks i rummet i skrivandets stund, och jag tänker att jag borde sova men inte förmår. Sömn, nätter och jag är inte bästa vänner. Som liten låg jag livrädd vaken och följde skuggorna utanför dörren och fortfarande föredrar jag att sova med ljus insilandes i rummet, som en slags trygghet. Mörkret kan dölja så mycket..

Jag vill bo på en teater och ha en egen loge (eller städskrubb, det kvittar) med stjärnhimmel inuti och en skål med clementiner på ett bord. Jag läste en artikel med en operaregissör och blev äntligen lite inspirerad, till sist, efter något som känns som flera månaders total idétorka. Idag promenerade jag längs Österlånggatan och Strömmen innan jobbet, som en äkta stockholmare som alltid tar sin lilla söndagsrunda, och kanske flög någonting bra in i mig då, vad vet jag. Imorgon protokoll och återträff och barnteater och.. det där som skaver och förvirrar.

Skönsång och tysta samtal

Tiden och hösten med den flyger iväg, under regntung himmel med små, små stjärnor som gnistrar bara flyktigt och kort. Intetsägande liv, samtidigt som det händer mycket. Inombords och utanför. Jag inser att man ska ta tillvara på de och det som verkligen finns - och inte ödsla sin energi på obetydligheter. Ingen tackar dig ändå för det som du gör. Nåja, kanske en överdrift, men ibland stämmer det. Inhandlar en mängd vitamintabletter och sover till tio i tron att det ska få mig att känna mig starkare. Igår umgicks jag ett slag med två små söta barn, David och hans lillebror Rafael, och det är väl en självklarhet - umgås mer med barn och du lär dig att vara mer i nuet. Löven bildar formationer på fönsterrutan och jag har 20-årsångest.. och så är du så vacker att man måste nypa sig i armen. Ikväll ska jag på premiär - Jag tar din hand i min på Stadsteatern med Philip Zandén och Maria Salooma i rollerna. Tjechovs hustru Olga överlevde honom med 55 år, och gifte aldrig om sig. Kärlek, kan man kalla det.

ingen riktning och ingen tröst,
varje timme jag lever i, som jag går förbi, där är inte vi..

MER

alla ögonblick föds i varann

Helg på min teater. Alex, som ska bli frisör, och jag äter middag och diskuterar hur man når dit man vill. Säg den som vet. I höst är det inte mode med uppklippt. Ser på mitt eget hår och önskar mig lockar. Lockar och mer. Bortskämda unge.

Små toner i ett rött hav nummer två

Stor teater och briljerande samtidskonst. Röda havet 2 på Lilla Scenen, Stadsteatern, är en liten pärla som berör. Hur ska vi leva? Det finns många skådespelare som kan sitt yrke till fullo, men Ann Petrén måste vara en av de som kan det allra bäst. Hon har det. Liksom dagens utnämnde Nobelpristagare i litteratur, förmodar jag - äntligen! Inte för att jag känner till honom, denne Orhan Pamuk, men min intution säger mig att han är värdig sitt pris. Mamma gav mig två böcker idag, en av Björn Ranelid och så en roman om evig kärlek, och det slog mig att böcker kan man inte leva förutan.

I övrigt har jag haft en gnällig dag, och just nu längtar jag bara efter en sak. Ändå känns det som att gnäll är förbjudet, ingenting klaras av bättre med en negativ inställning, och trots det överröser jag min stackars bästis med massa gnäll-sms, trots att jag vet att jag inte ska ge upp för minsta lilla motgång. Men, född dramatisk, alltid dramatisk.

Money makes the world go around

Men det är inte bara därför jag är ledsen idag. Matematik borde inte få finnas, som sagt. Dessutom är jag sämst på det jag borde vara bra på. I ögonvrån kan jag se hur fånigt alla tycker att det är, det som för mig är på fullaste allvar. tyst och död är telefon..

Matteprov

Prov i matematik borde inte få finnas - de är ju förnedrande. Som att vilja sätta dit elever istället för att låta dem visa sin kompetens. De ringer inte och jag börjar undra om det är något fel, och vari felet i sådant fall ligger. I mig själv? Idag fikade jag med en människa som är så vuxen att man häpnar, och ändå kände jag att jag hunnit halvt ikapp henne.

Hon gör mig besviken på ett sätt jag aldrig trodde att jag skulle behöva förknippa med henne. På det fåniga sättet med att plötsligt tystna, istället för att säga som det är. Jag ser inte fram emot den 29e.

Utan dig

Som sockerdricka utan bubblor. Somrar utan sol. Fjäril utan vingar. Som opera utan sång och som himmelen tom på stjärnor. Ingen kan köpa livet.. men leva det, kan vi, men inte jag utan dig.

Lördagssvammel

Vi måste försöka tro. Intala oss själva att öppna dörrar finns - gäller bara att finna dem och inte ge upp och gråta hela tiden. Även om gråt också fyller sin funktion. Sett Rigoletto med andra laget och föredrar verkligen Agnetas Gilda, hennes rolltolkning är fantastisk och hon sjunger som om hon faktiskt vore en ängel som fallit ner från himlen. En operaängel som på stockholmsskånska säger "I mitt nästa liv vill jag vara baryton..." Galet, svarar jag.

Mysig och rolig långfika med Mickis idag, och med ens kände jag mig lite mer i fas med världen. Imorgon matte och mitt älsklingsjobb.

Om jag vågat veta vad jag
Innerst inne vet
Är överlevandets möjlighet:
Känn inte
Men tänk!
(Kristina Lugn - coolast i stan och invald i Svenska Akademin)

Som ett kvicksilver

Stress. Som en inneboende konstant känsla, som att jag vore ett levande kvicksilver eller ett urflippat batteri. Eller den där lilla krokodilen i båten i barnprogrammet, han som rodde tills all energi sinade. Så känner jag mig, just nu. Ibland undrar jag stilla om detta är någonting som kommer att vara förevigt, eller om det går över när man lär sig att livet inte behöver gå i ilfart.. Jag borde umgås mer med barn, med dem är man alltid i nuet.

Imorgon får Sverige en ny regering och med den en ny kulturminister. Min önskan är att denna mininister tar sitt förnuft till fånga och plockar fram sitt pippi-långstrump-sinne, med vilket livet är en upptäcksfärd och kulturen ett av de allra viktigaste medlen till lycka och utveckling på alla plan, och inte skär ned på det som inga ord kan beskriva. Vikten av att låta konst och kultur finnas och beröra människor så länge det behövs, det vill säga så länge det finns liv. Beethovens femma och dansbandsaftnar, mäktiga körverk och källarmonologer, Macbeth på Stora Scenen och Vår Teater, balettriologier och osignat på Nalen, minimusikaler, Debaser-klubbar och kasperteater i gymnastiksalen, poesidagar och biblioteksverksamhet, Carmen, Loranga och Kulturhuset. För de som lever av och med kultur är den minst lika oumbärlig som luft och vatten. Och du vill väl knappast att vi ska dö? Konst och kultur är dessutom gemenskap över etniska och sociala gränser, och kan överbygga skillnader vi annars inte kan rå över. Hängiven är jag, men det är för att det är det enda jag faktiskt är till fullo engagerad i. Musik, maestro. Ridåfall. Och godnattläsning.

x + 2y + 5z / 2 = -123

Minns du hur svårt matte är? Men minns du också stoltheten när du äntligen klarat av den uppgift du räknat om tolv gånger.. Som om den övervägde det svåra. Prov på tisdag. Men, ska man nå någonstans här i livet så. Eller?

min älskling har ett hjärta av snö

The time of your life

Lyser höstsolen vackrast när man är lycklig, tänker jag. Dess ljus speglar sig i vattnet vid Norr Mälarstrand och jag vill stanna tiden en stund. Hålla kvar den i handen. Alla dagar flyger iväg och det är redan oktober, min födelsedagsmånad. Tjugo år, galet och annorlunda - när blev jag så gammal..? The time of your life borde det vara, tiden som är, som vi önskar oss, och som vi så fort vi får den fyller upp med stort och smått. Vi tar fram våra kalendrar och bokar in när vi ska umgås, ibland är ambitionerna högre än möjligheterna, men det handlar också om att välja det som känns rätt i hjärtat. Man kan inte annat än lära sig konsten att prioritera. Ibland brister vi och levererar känslosamma utspel framför de som står oss närmast, som inför mamma och pappa, men jag tror att det är det enda sätt som sanningen verkligen kan nå fram igenom. Genom att visa sig skör blir man stark. Och genom ansvar växer man.