En trasig stol

"Brukar Jan Malmsjös stol gå sönder sådär varje föreställning?" Efter den fjärde frågan av samma sort vill jag bara skratta åt dem, de små Dramaten-besökarna. I uthänget svarar jag att "nej, ni har fått se någonting unikt, känn er utvalda". Den trasiga stolen blev tydligen föremål för både vadslagningar och annat, intressant vad en liten stol kan göra..

Idag är det vårsol och fågelkvitter, och en föreläsning om prismekanism. Igår mötte jag en saknad person på tunnelbanan, och tänkte på att livet flyger bort och att alla dagar är så obarmhärtigt korta. Tjugoåttonde februari - och imorgon är det en bonusdag, en dag som endast finns var fjärde år. Evas konsert i tisdags var fantastisk, hon är cool. Hon har förmågan, som en av ytterst få artister, att kunna trollbinda hela publiken och det gnistrar om henne på scen. Dessutom är hon en mästare på givande mellansnack.

Jag saknar dig, här.

I feel you

Måndag. Rationellt tänkande, produktionsfaktorer och ekonomiska diagram på föreläsningen - och det slår mig att det är givande och intressant att lära sig saker man inte alls har någon förkunskap om. Det är nog därför det vore en dröm att plugga i all evighet, knoppa av kurs efter kurs tills man visste allting värt att veta längs den vägen. Universitets-vägen. Men, den främsta kunskapen lär man sig förmodligen bara av livet självt. Kuddkrig, långfikor, nattliga konversationer, flödesskrivning, spontandans, sandslott, rosa luktsudd på lågstadiet - kan du läsa dig till sådant?

Letade efter synonymer för den man älskar. Det röda körsbäret i fruktcoctailen, den mjuka kanelbullen bland de torra kexen och choklad-pralinen man spar till efter kaffet. Det glittrande solskenet om våren, den spirande lyckan som hjälper när man är ledsen, och den kudde i kudd-rummet som alla barn ville ha. Den som skyddade mot bråkiga killar, vardagsregn, mammalängtan och trötta fröknars röster. Men allra mest, och därom råder inga tvivel, är du mitt hjärta.

Imorgon bokrea och efterlängtad konsert med Evornas Eva, Dahlgren, på älskade Cirkus.

det var evighets sekunder, tre korta andetag, hela livet vände, vem valde, inte jag...

Mer text för inga ord

I den hårda tidens brus
finns det skrik som ingen hör
allt försvinner i ett sus
som när vinden sakta dör
alla tårarna har torkat
till kristaller på min kind
jag har ropat allt jag orkat
allt jag orkat efter dig
hör du mig

kan vi nå varandra?

(Gärdestad.)

När det inte finns ord

Så finns det texter.

Säg mig för vems skull du ger dig av
där under månen på ängarnas hav
Säg långt bort, säg nära, säg tätt intill
säg långt bort, säg nära, säg om du vill

Säg är det för månen som ängarna lyser
när natt blir till is när kärleken fryser
Säg långt bort, säg nära, säg tätt intill
säg långt bort, säg nära, säg om du vill

Säg är det om visorna kärleken drömmer
en borttappad strof som visorna glömmer
Säg långt bort, säg nära, säg tätt intill
säg långt bort, säg nära, säg om du vill

Säg är det i visan du ger dig av
där under månen på ängarnas hav
Säg är det för längtans skull havet finns till
den blå horisonten, bara du vill

(A. Widmark)

Bort med tvivel, tvivel bort..

Enkelt eller ej

Enkelt eller ej - det är frågan. Tids nog visar det sig, säger jag, och stänger av till förmån för tentaplugg och trötthet sedan gårdagskvällens jubileums-fest på den kungliga teatern vid Nybroplan. Kungen kom i tid, de flesta hade tagit maskeradtemat på allvar, snittarna tog slut fort och vi var ganska söta. För att inte säga väldigt söta.

Med avbrott för hosta

§ 333. Ät nötter till lunch.
§ 467. Gör allting utom att plugga när du mest borde det.
§ 211. Var lycklig att du får uppleva våren.
§ 100. Gläds åt att du faktiskt äger dig själv och att du äger någonting överhuvudtaget - 80 % av jordens befolkning gör det inte.

Detta var några av dagens paragrafer. Alla Hjärtans Dag är det, och askarna med geléhjärtan sålde nästan slut så snart kom en beställning med ytterligare åttahundra askar. Det glädjer mig att det finns så många som har någon att uppvakta med geléhjärtan, en torsdag i solblåst, februari, Stockholm, Sverige. I övrigt hostar jag bara - och så såg jag Friskytten igår. Min älskade teater, min älsklingsteater alla kategorier, mitt Folkoperan. Folkoperan som faktiskt var min fritidsgård under gymnasiet. Friskytten hade både briljanta och långsamma scener - men också en ensemble (särskilt Jan Kyhle och Emma Vetter) som genom sin skicklighet, både musikaliskt och dramatiskt, ändå gör uppsättningen fullt ut sevärd, trots de lite trevande partierna i första akten.

Med kärlek,
// Vera.

Linjerat papper eller bara randigt

Föreläsningar är föreläsningar. Idag höll vår lärare Lena föreläsning om jämställdshetslagen respektive diskrimineringslagarna. Ytterst intressant, och en förvånande upptäckt - det är positiv särbehandling att som chef eller rekryterare anställa sitt barn eller sin goda vän. Såvida den har likvärdig utbildning som andra sökande, men det går ändå alltid (oftast) att komma ifrån genom att hävda att den man känner har den främsta personliga lämpligheten, känns det som. 43-åriga Anna med ett tungt CV kan det vill säga få avslag för att chefen istället anställer sin 23-åriga brorsdotter. Virrvarr av lagar finns det, mer eller mindre tvetydiga och mer eller mindre pålitliga.

Trocadero på Vetekatten i bästa sällskapet, och så inhandling av Alla Hjärtans Dag-presenter. Våren närmar sig, och med den vår efterlängtade resa. Strand i solnedgången känns minst sagt lockande.. Och ett thailändskt tempel vill jag besöka.

Hoppas du frisknar till snart lilla söt.

Med kärlek.

Ad astra per aspera

i en djup, oändlig skog,
svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång,
dagen lång..

Det ljusnar om vintern och det doftar vår om morgonen när jag och Anne sparkar i gruset på Essingen, lagom sömndruckna. Kyrktornet ser ända upp till himlen och även om det är långväga dit känns den nära. Förkylningar och intensiva tentaplugg må vara jobbigt, men ingenting mot att gå ensam i en oändlig skog där det åskar och är kallt. Att vara liten och inte ha någon att ty sig till är oerhört sorgligt. Att vara stor och ha någon att ty sig till är desto bättre - och det har jag. She, may be the song the summer sings -- for where she goes I've got to be, the meaning of my life is she. Det är så sant som det är sagt, tänker jag, när vi skrattar och molnen befinner sig någon-annanstans, i en värld där inte vi är närvarande.

På teatern där det stundar 100-årsjubileum (med utklädda garderobiärer) är det sig likt, samma publik och samma sorts chokladbiskivier i pausen, och det känns tryggt. Som en stolpe att hålla sig i - Dramaten står nog ganska bergfast trots ibland sviktande försäljning, för Dramaten är också ett slags begrepp som inte bara försvinner. Tror jag åtminstone. Till skillnad från operahusen, vilkas verksamhet i sinom tid kommer att kräva en mycket mer utåtriktad marknadsföring och ett ungdomstänk för att över-leva. Men till senare i februari har jag bokat en biljett till Guldringen på Operan, en mini-manga-version av Wagners Ring som vänder sig till barn. Låter det inte alldeles briljant? Hade jag haft en son eller dotter som nynnat Valkyriaritten i skolan hade jag blivit fullkomligt lugn, och månntro lockar det en och annan att lyssna på opera i alla fall.

Just då så förtvivlat var
molnet vek, och solen klar
glänste fram — och i dess ljus
Faderns hus!

Godnatt.