Det är ett stort och förunderligt liv. Sen sömnig kväll efter lång natts prat och ännu längre dags analyserande. Han hade belägg för sina saker, Verdi. Liksom du hade. Liksom ni har. I sammanhanget gråter jag över mig själv och över att dra tillvaron till sin spets, det handlar ju inte om någonting annat än att tycka om och känna tilltro till människor. Hur kan jag ta det så? Förmodligen finns det händelser som tidigare påverkat mig och idag leker gengångare i mitt hjärta. Jag är en känslig själ.. Jag överreagerar och ångrar mig oerhört.
Avslappnad helg på västkusten med solskenspromenad och opera i sin högre klass, inklusive en konsert med M (ingen utklassar dig), och på det försenade tåget hem igår fann jag åter lite inspiration. Idag blev jag överraskad över att min mamma uppmuntrade mig till det jag också när en stor dröm om, om så bara i liten grad. Det nya köket glittrar i blått och ändå är jag vemodig. Kunde man inte bara få vara? Varför tillönskar man sig egenskaper?
- - -
Den nöten knäcker ni aldrig. Den löser bara du och jag - vi. Genomströmmas av den underbaraste av kärlekar. Tillsammans kommer vi att trä smultron på strån livet ut.
min älskling har ett hjärta av snö
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tack...
Puss
Skicka en kommentar