28 maj 2007

Färgskalor och fjärilar

Färgskalor och fjärilar i fönstret.. F som i fantasi, finurlighet, famn och frihet. Framför allt frihet. Det inser jag ju mer jag tänker på det. Ingen annan än du själv avgör vad du vill med ditt liv och i vilken riktning du vill gå. Så måste det vara. Färgskalor i Linnés rosor och akvilejor, och i förgätmigej. I himmelen och havet och i Myran-stolar, som jag önskar mig... "Minimalistiskt men med klass".

Min A och jag spontangår på lägenhetsvisning på Högalidsgatan, en liten tvåa på 55 kvadrat med vita smårutiga fönster och fint kök. För närvarande låg priset på 2, 4 miljoner - dröjer nog länge innan jag har en sådan lägenhet i min ägo..

Majkvällar i Stockholm är en lycklig ynnest att få uppleva om och om igen. Varje gårdag känns som en dröm..










18 maj 2007

Saknad

vem kan segla förutan vind,
vem kan ro utan åror,
vem kan skiljas från vännen sin,
utan att fälla tårar

jag kan segla förutan vind,
jag kan ro utan åror,
men ej skiljas från vännen min,
utan att fälla tårar

Saknad. Ingenting faller väl ut - det går åt pipsvängen, som de uttryckte sig i Mattisborgen. Eller "det är tarvligt!" som N uttryckte sig när hon var fem år gammal och förargad. Vi har alla våra sätt att skydda oss, men stundom är de otillräckliga. Över Stockholm blåser vindar och dagarna rinner iväg. Imorgon är det nog höst igen. Spela du min lind, sjung min näktergal..

Älskar dig oändligt.

7 maj 2007

Always something there to remind me / every step I take

Ömsom regn, ömsom sol. Förvånande trötthet som jag skyller på en av mina drömmar, av det slag som alltid dyker upp när jag är stressad - farliga, obehagliga drömmar där jag blir utskälld eller utanför eller ledsen eller inte minns det jag skall minnas. Konsten att dö så det känns heter en av recensionerna i mitt uppsats-material. Det handlar om att bli berörd inuti hjärtat, nå över scenkanten, ut till människan mitt i vardagen, hon som väntar i salongen på att få se ridån gå upp. Hon som ätit fisk med potatis och gröna ärtor till middag, har tvättid fredag eftermiddag och spelar tennis på helgerna. Eller han som sjunger när han lagar mat, är bra på att leka med sina barn och ritar ekonomiska kalkyrer om dagarna. Violetta Valery lyckas stundom med sin uppgift, enligt materialet. Oavsett så är det operans och konstens uppgift, i de kritiska ögonens sken eller ej.

Ostrukterad som jag är längtar jag efter ordning och reda. Ikväll förmår jag inte ens skriva ett seriöst inlägg här..

a mountain made of cake
Kan du se det berget, underbara?

Fast. Allt det vi tar oss för är ju seriöst - annars hade vi aldrig startat upp det. Ingenting varar för evigt, men ändå, en kärlek består.. Tiden är kort, tiden är ful, det är den som alltid bedrar oss. Ett andetag, sen var det slut, när sommaren övergav oss. -- möts vi en sista kyss.. Se hur oseriös jag är, citatet är enbart nonsens och den sång jag spelar för tillfället. Godnatt.


(Lycka. Bild City. )

6 maj 2007

Resan / himlar & stjärnor

Buller och bång. De sista entusiasterna, lyssnar jag på, och ler åt mottagandet samtidigt som jag tyngs av dåligt samvete.. Oavsett så de är underbara. I Opera Vox finns den aldrig sinande energin, den stora lusten och framför allt en oerhörd tro på sin egen förmåga. Citatet "en ovanligt fri fågel" stämmer väl in och små röster blir en enad röst tillsammans på en liten Kungsholmscen. Hovsällskapsresor till Paris i egen tappning, en urflippad dokusåpa till Rossinis lyriska musik, och jag minns min tripp till Bastilleoperan och deras eviga svammel om förnyelse och publikansvar.. Har de ens funderat på att ta hjälp av Märit & CO? Ensembleanda av högsta klass i en individualiserad värld, kärlek överallt och rödvin av svartvinbärssaft. Opera med stort O.

Idag vaknade jag på rätt plats och smulade inte. Jag gör en kort Dödsdansen-sejour på mitt kära Dramaten, räknar fel och talar med en liten söt tant, en sådan man önskar att man får bli en dag. Jag har lärt mig att laga ännu en maträtt och solen sjunger stilla över taken sin sång om sommaren. I positiv anda skall vi välja våra val, säger Kay Pollak i sin livsfilosofiska bok, och att ta avstånd från projektion är en förutsättning. Förvånad undrar jag om det gäller i livets alla skeden? Att välja glädje går inte i motstånd.. eller?




(The Corinnas - Cathrine och Cissi)