I en dröm i ett liv

att vi delar samma resa och styr mot samma mål,
kom, ta min hand, det är världen, det går..

Dagen ändlös och skratten aldrig tystnande. Ingmarslandet ligger på Fårö men jag har mitt hjärta här, där tiden stannar ibland och smakar gott av hallon och maränger - sådant man äter på sommaren. Sommaren, som trots ständiga hemringningar och överraskande regnnätter - och evigt funderande - mestadels innehåller stunder av lycka. Lycka, ett underligt begrepp som ingen någonsin begriper sig på fullt ut och som inte kan definieras, och ändå är det enklaste.

Kultur- och konstrunda i Vasastan och Gamla Stan, barnsligt roligt besök på Stockholms tivoli (min kommentar uppskjuten femtiofem meter upp i luften var: "det här är så oerhört härligt") i rosa kvällssol efter regnet, ännu fler småbutiker på Söder och fika i Operans guldsmyckade orkesterfoajé. Sina lediga dagar skall man utnyttja på bästa sätt, och i det underbaraste sällskapet. Ikväll har jag dessutom fått god, riktig middag, snudd på sällsynt för närvarande.

Den lilla ön och solnedgången väntar på oss. Eller kanoten nedanför..



hellre en regnig morgon med ditt ljus
än en solig morgon alla utom du

Back on track & kärlekssånger

Tillbaka. Ridån går upp och sommaren är i full färd och flärd, med ömsom mulet väder och ömsom strålande sol - liksom mitt humör växlar från oerhört premenstruellt till lyckligt förälskad och förnöjd. Prästkragarna blommar på Essingen och himlen är nästan "hösthög", vi promenerar och ingenting är enklare än så. Man hinner aldrig allt det man önskar, men det får kvitta lika, denna sommar är den sommar jag önskar mig och att leta bekymmer leder ingenvart. jag vill va fri som en fågel, fri som en fågel.. Jag lever mitt liv som jag vill.

I juni har jag läst böcker på landet, sålt en mängd våfflor, lagat mer eller mindre välsmakande middagar, haft försoningssamtal, lämnat uppsatsen bakom mig, sett hajar, tagit ännu ett steg, fikat och diskuterat det allra ljuvligaste och vackraste. Jag har vandrat "hem" genom sommar-Stockholm och lett åt den rosa himlen som sänkt sig över tinnar och torn, och då likt så många gånger förr knep det till i hjärtat, som för att bekräfta att i denna staden har du din plats och din roll och omgiven av denna obeskrivliga skönhet skall du alltid vara.

Vi hör till de modiga och rättframma - och det gör vi rätt i. Du sade alldeles som det var och det skall ingen beskylla dig för. Det är ingen motarbetning, det är sanning och det handlar enbart om dåligt självförtroende och rädsla att bli nedtryckt från hennes sida.

Ser på fotot som förevigar min farmors mamma, Julia, när hon tog studenten. Flera av mina drag är exakta kopior av hennes, någonting som man kan förundras över, och man inser att en släkt ändå är ett sammanhang som tillsammans bildar en egen unik historia där saker och ting både återkommer och stöps om. Den vetskapen kan vara större än man tror ibland.

Godnatt.

du är längtan.