Natt och dag och liv

Ser att det är stjärnklart och tänker på lilla N när hon sitter i sin vagn, förundrad sägandes på snart tvååriga förnöjda barns vis: "stor stjärna..." Små barn älskar man lätt, och saknar därefter.

Jag och E var på en av de sista föreställningarna av Ångrarna på Stadsteatern ikväll, vilket på alla sätt var en bra och tankfull uppsättning som skilde sig från mängden. Inte enbart för att den var dokumentär och verklighetsbaserad utan också för att den hade ett unikt tilltal, som dessutom innehöll små pauser då det bara var tyst, en sak som jag ofta tycker saknas inom teatern. När det är pauser är de alltid tjugofem minuter långa innehållandes kaffe och kaka, alternativt som i Macbeth på Dramaten där stämningen avbryts då och då av överflödiga ridåfall.

Idag köpte M och jag nyårsmat och onyttigheter typ noblesse och geisha, och jag handlade på Systemet för allra första gången. Det ni. Sedan hade jag fått något infall av att jag ville ha nytt läppglans med glitter, så då köpte jag sådant (två färger till och med - vitt och rosa) men egentligen var det bara ett substitut för längtan. Undrar om Mozart längtade? Hur kunde annars all denna ljuvliga musik strömmat ur honom, alla dessa arior och duetter som lindar sig längs hjärteroten och får mig (och andra Mozart-entusiaster) att bli uppfyllda? Musik är stundom överjordiskt. Nyp dig i armen och inse att du inte drömmer.

Nedräkning.

Beatlesyra

Varje ord finns bara i kärlek - Sonnevi.

Ur det nya poesieposet Oceanen, en av julklapparna. Förtrollande vackert och osymmetriskt. Tänk att kunna skriva så, tänk att kunna iklä känslor i ord på det sättet som endast stora poeter kan göra. Beatlesyra med alla deras kärlekslåtar, lyckliga och olyckliga, om förtröstan, gemenskap och ensamhet. Själens obotliga?
Eller den frivilliga. Havstystnad, står det i boken, och jag längtar till Gotland och att se upp på sommarhimlen. Men nu är idag, och denna vecka nalkas ett nytt år. Nytt år och nya tider. 2007. Nyss var det milleniumskifte och då var vi barn under de gnistrande raketerna på Skeppsbron. Vad är vi nu? Månntro har det ingen betydelse. Nästa år väntar ett nytt projekt som skall ros i land med fyra åror, och jag hoppas på ett välvilligt mottagande. Tiden måste vara mogen. Om den inte är det får den skylla sig själv. Det tjugoförsta året på tideräkning Vera kan inte vara för sent. Enligt Astrid Lindgren var det aldrig för sent att göra sådant man tycker om, så därför klättrade hon i träd livet ut.

Mitt eget nyårslöfte är att våga, i alla avseenden. I världen finns intet att förlora. Sedan ska jag äta ännu mer grönsaker och träna på Friskis & Svettis med N i fulmysiga träningskläder, och förstås, låta var sak ta sin tid. När man skyndar blir man stressad. Jag fick ingen yogakurs i julklapp så jag får väl ta itu med det själv.

Igår inhandlande av svart kuvertväska och te-fika hos M. Och jag blev så kär i den röda CD-spelaren i deras kök att jag inte kommer att vara nöjd med tillvaron förrän jag äger en likadan.

Vad är det jag
inte vet
om mig själv
Sannolikt
nästan allt
Var därför
inte rädd
- Sonnevi.

All you need is love.

Juldagsfilosofi

Julafton är över men de tindrande ljusen lyser än. Känslan av jul finns fortfarande inombords, det är någonting särskilt med jul ändå, en stämning som inte kan liknas vid någonting annat. Väldigt fina paket fick jag - som t ex fem kulturella böcker, ett oerhört snyggt halsband, teaterbiljetter och Filippa K-koppar. Coolaste presenten måste vara de färgglada Björn Borg-shortsen jag fick av min farbror och hans sambo. Godast var cheesecaken och sötast var farmor - alltid.

Idag är det en mysdag och ingenting behöver göras, vilket är lyxigt, så därför sitter jag här och lyssnar på Lundell och äter marsipan. I natt drömde jag om sommar och bryggor i skärgården, men än är det vinter kvar säger mor.. och än får man gå med strumpor och skor. Sommaren känns oändligt ifrån. Senare skall vi spela det nya Sthlmsspelet och föräta oss ytterligare på Aladdin-choklad, och kanske kan vi inleda vår roman, jag och lillasyster, den som vi skall ge ut sedan när vi är framgångsrika och ekonomiskt oberoende. Tror jag trallalala.

Kärlek till dig och bara dig..

en gång skall du lära dina barn
någonting bättre du med,
lära dem att lyssna
lära dem att se lite mer, lite mer

På franska

I Marie Antoinette som jag ser varvar de franska och engelska, och alla är gudomligt snygga och 1700-talets liv vid franska hovet ser ut att ha varit en ren solskenssaga. Men lever gör man bäst i sin egen tid. Snart ska jag träffa lilla stora N (hon är faktiskt liten också för hon är yngre än jag) och det är skönt med jullov. Och nyår ser jag fram emot, det kommer att bli roligt och knäppt i deras sällskap. Hämtade ut biljetten till hyllningskonserten till Benny igår på Berwaldhallen, tänk, Kristina från Duvemåla med symfoniorkester.. tänk, vilken lycka.

"Alldeles utomordentligt Vera!" från en superwoman på tentan.

Mål väl.

Lista snodd från Mickis

namn: vera.
happening på gång: julafton.
jag älskar: scenkonst, att umgås med dem jag tycker om, att bo i stockholm.
jag hatar: ingenting, men jag ogillar orättvisor.
snyggast just nu: min chokladtryffel.
om jag kunde skulle jag: producera en egen operaföreställning.
jag får ont i magen när: vid stress och ångest.
katter är: världens finaste.
jag är rädd för: att inte nå dit jag vill nå och att bli ensam.
jag pratade senast med: lilla syster.
jag läser jämt folks internetdagböcker: somligas.
är dödligt kär? i kärleken.
blir lätt "för stunden förälskad" i okända på ex, tåg: det händer.
om jag var döende skulle jag: skriva kärleksförklaringar till alla jag älskar.
har hemlig passion för: har nog inga hemliga passioner.
är du snäll: tror jag uppfattas som ganska snäll, och det är jag väl, oftast.
är du fåfäng: jadå.
är du blyg: i telefonsituationer och inför i mina ögon "stora" människor.
är du piercad: nej.
är du bestämd: sådär, jag ger mig ibland.
intressen: leva livet, gå på teater/opera, fika och babbla.
vad gör du just nu: har just lämnat uppsatsen bakom mig.
senaste person du kramade: isabelle.
senaste person du ringde: anne.
senaste person som ringde dig: mamma.
hur många speglar finns i det rum du är i: ingen alls, är i skrivrummet.
saknar du någon nu: min muppi och så saknar jag ulrika.
vad köpte du senast: svart top på gina tricot.
när var du i en affär senast: igår.
vad har du för framtidsplaner: läsa mer teatervetenskap, åka till Paris och heja på operaklubben.
vad drack du senast: varm oboy med vispgrädde.
har du stadigt sällskap: nej.
vill du ha barn: en son.
längtar du till din nästa födelsedag: nej, långt ifrån.
har rakat dina ben någon gång: ja, det är väl sånt man gör?
är du sugen på något nu: nej, jag har fått mitt sockerbehov stillat idag.
hur många hål har du i öronen: inga.
född? 30 oktober - 86
var bor du? enskede, stockholm, sverige.
hur många koppar kaffe dricker du en vanlig dag? i genomsnitt en halv.
hur vill du ha ditt kaffe? med mycket mjölk eller skum.
använder du hudkräm? ja, olivcréme och en rosa.
byter du kanal under reklampauser, går du därifrån eller sitter du kvar vid tv:n? sitter kvar, reklam är underhållande.
vad jobbar du med? garderobiär och ideellt kulturarbete.
vad läste du för språk i skolan? engelska och franska.
har du någon gång gjort något olagligt som resulterade i att brandkåren fick rycka ut? gud nej.
äger du en diskmaskin eller diskar du för hand? vi har en hemma.
är du miljövänlig? jag tänker ganska miljövänligt i alla fall.
källsorterar du? nej..
brukar du torka håret med hårtork, handduk eller inte alls efter en dusch? handduk.
var brukar du handla dina kläder? där jag hittar någonting fint - allt från hm till filippa k och barnavdelningar.
tycker du att du är snygg? nej. på sin höjd kan jag vara söt, ibland, rätt dagar.
micro-pop eller poppa själv? salta micro-pop.
är du bra på att laga mat? absolut inte. mina barn kommer det bli synd om, de lär bli utan mat..
har du några fobier? är inte så förtjust i nätter.
har du några tvångstankar? knackar tre gånger i bordet innan jag somnar.
tycker du att du har fin dialekt? stockholmska.
hur märks det på dig att du är öppensinnad? lätt att bli engagerad.
hur märker man av din charm? haha. vet inte.
vilken har varit den bästa julkalendern genom tiderna? mysteriet på greveholm.
röstade du i det senaste valet? ja, blått.
är du nöjd med ditt liv som det är nu? ja. mitt liv är ett fantastiskt liv.
är du mytoman? neeej.
när åt du senast? maryland till chokladen tidigare ikväll.
vilken låt lyssnade du senast på? någon thåström-sång, lånat av isabelle i brist på musikalisk inspiration.
vad tycker du är fint? rosa himlavyer, lockar, att se människor som älskar varandra, tända ljus.
har du pengar på mobilen? alltid.

Tryffel och bryderier

Bryt. Svårt att ta kritik? Iskallt, och känsligast av alla.

Idag gjorde jag god chokladtryffel och idag bekymrar jag mig, trots att det är fem dagar kvar till julafton och att det glittrar överallt. Särskilt i dina ögon. Men också på gatan, i vitt och silver, och jag önskar mig styrka. "Man orkar mycket mer än man tror", säger Filippa Reinfeldt, med tre barn och heltidsarbete och stort hus, i Feminas nyårsnummer. Kan du tyska också? Kanske skall strunta i våren och byta bana. Jag ser en vacker snurrad ring och tänker att det är tur att det snurrar.. tänk om det stod still istället. Vi får brev från fadderorganisationen som förmedlar breven till lilla Merci i Guatemala, de ber alla att enbart skicka två paket om året och inga dyra gåvor, för det skapar orättvisa bland byns barn. Vänlighet och omtanke blir orättvisor, ett bråk, ett ledset barn, kan orsakas av oss när vi skickar ett paket med rosa hårsnoddar från H&M, tillverkade i Kina av barn yngre än Merci, och det snurrar runt, runt. Globalt perspektiv, global handel. I år julhandlar Sverige för 44 miljarder. Vilken tomtesäck, säger jag bara..

Allt du kan önska dig

Helen gnistrar som en stjärna av sig själv där hon står på Berwaldhallens scen. Efter konserten är jag uppfylld till bredden av denna fantastiska människa och hennes sång. Stilla och nästan viskande i Jul, jul, strålande jul, dramatisk dansant inlevelse i Fairytale of New York och magisk i inledningssången Guds frid i gode vise män, i vilken det kändes som att hon sjöng för hela världen och all dess befolkning. Fullkomligt närvarande och sprakande av energi i varje liten ton och rörelse är hon nog den bästa artist som finns. Eller, hon är det. Tillsammans med sin kompanjon Fredrik och musikerna gav hon mig julstämning så det når långt bortom nyår. Salighet inslaget i röda snören.

Underbara, underbara, tack för julklapparna.

Idag börjar en lång väntan.

Två och en halv

Minus två och en halv grad. Men inte kan jag väcka min syster á la Bullerbybarnen och ropa att det snöar inte, ty i denna stad är snöig jul ett minne blott? Julstämning har jag dock ändå, med små änglar överallt och efterlängtad konsert idag med Helen. Igår dubbeljobbade jag och insåg när jag såg nya schemat att det här går ju inte. Tur jag har en förstående hejaklack som kan hjälpa mig.. Hon behövs, minst sagt.

Fika med I och N var trevligt, och jag vill också åka utomlands. Till Berlin tror jag, så kan jag gå på opera varje dag. Ska bara lära mig tyska först. Nu väntar Loranga på att bli färdigskriven, så tillbaka till honom. På återseende och allt gott.

Ensam

Gud vad jag känner mig ensam, helt plötsligt. Bara jag och Dartanjang kvar, men han är ju en sagofigur, om så med en verklig förebild. Hittade ett band som heter Vera, vilka ska ha konsert på Fasching i januari, dem vill jag se. Kom hem då!

Fast alla hus fick inte rum på ridån

Loranga, Loranga. Kärlek, buller och bång döper jag analysavsnittet till i mitt utkast. Opera kan vara mitt liv tills jag dör. I London ska jag se Händels Orlando och i julklapp har jag önskat mig en tung operabok. Det var ett test idag, men jag hoppas på en annan chans, en annan dag. Och små giraffer har också öron.

Ulrika har åkt till Indien, men det är samma julstjärnor och samma måne där så det kommer att gå bra. Hon är cool, och få har lärt mig så mycket som hon har.

Lilla stora hjärta där.

A Swinging Christmas

Hjärtat är fyllt utav dig, jag har allt man kan önska sig.. sjunger de på radion och jag längtar efter kärlek. Såg ett genrep på Stadsteatern i veckan, en romantisk komedi, men jag förstod ingenting för den var så obotligt grå och förutsägbar. Gråa väggar, grå dekor, beiga kläder, med undantag för snöfallet i andra akten var det idel mörka toner. Jag föredrar svart eller ljusa färger på en scen. Igår fick jag årets första julklapp av mina storasystrar, och vi julfikade. Idag är jag speedad, men jag litar på dig, du som symboliserar trygghet och värme och hopp. Det är upp till mig själv hur det går.

Vilken vecka..

Ups and downs, minst sagt. Och jag har ingenting att säga. Ikväll är allting ändå så obotligt fel. Tur jag ska till Operan imorgon, tur att opera finns, tur att teater finns, som man alltid har kvar oavsett hur livet i övrigt förändras. Tur att min handledare skickade ett så sött mail. Tur att jag har ett älsklingsjobb. Tur att min farfar och farmor är de bästa i världen. Tur att det är jul snart. Tur att jag fick den förfrågan i onsdags som jag fick. Tur att jag är barnvakt till det finaste av barn. Tur att man kan äta choklad och hoppas att det går över..

Early morning

Nyponsoppa och ostsmörgås, har jag ätit till frukost. Uppe tidigt, men ändock för sent för att inse att Stadsteatern inte alls släpper sina vårbiljetter 6.00 som utlovat, utan redan vid midnatt. Tentan är färdigskriven och orden är slut, när återkommer de? Jag tror ibland att jag har tappat dem likt man tappar vantar eller pepparkakor som går itu. Rampfeber trots att jag inte befinner mig där. Längtan och kalla ord och julsånger och chokladrutor med glasyr.

Och så avskyr jag att bråka. Det är synd om människorna, yppar Indras dotter i Strindbergs vackraste pjäs Ett drömspel.

Russinchoklad och mockasiner

Små bitar av hemmagjord russinchoklad med mandel och röda POP-mockasiner, två delar i min fredag. Som i övrigt innehöll både vitt vin, London-glädje, glatt återseende, Mamma Mu, falsk operasång och saknad. December är en mysig månad, förväntansfull, och igår morse såg jag det första avsnittet av årets julkalender - en tradition och dessutom en barnkulturell reflektion. Min favorit är Mysteriet på Greveholm och de pepparkaksdegsätande spökena i osynlig skepnad, och årets kalender tycks mig lite mesig.. Kanske för att jag går under benämningen vuxen, tro det eller ej. Kanske inte.

Må väl.