Mitt i alltihop

kommande dagar
är ett främmande land
där allting ser så annorlunda ut
så fråga mig inte vad som skall hända
jag vill inte tänka tanken till slut

Sitter här och identifierar mig i en textrad, författad av en sångare i samma ålder som mina föräldrar. Inser likheten och slås av den. Mitt i alltihop - mitt i pannkakor, stjärndamm, Sound of Music, presenter och små gåtor utan svar. Det blåser om hösten, vilda vindar och stockholmsgrus, men på teatern infinner sig lugnet alltid. Det stillsamma lugnet när salongsdörrarna stängta, när det enda som hörs är dialogerna eller sångerna som gestaltas bakom dem. Lite lägre, lite längre bort, men nog hörs de. "Ack, vad jag älskade den mannen" är slutrepliken i Dödsdansen, ögonblicket innan applåderna. Hon gjorde väl det. Imorgon bok&biblioteksmässa i Göteborg och Faust på Göteborgsoperan, om jag hinner fram i tid vill säga. Med min icke stresstålige far vid ratten kan man aldrig veta.

Hjärtat mitt. Lilla underbara hjärtat mitt.