Flyga rakt in i solen

Juli månads sista dagar, sommaren nankas att bli sensommar och jag bunkrar fång med solstrålar att ha när det går mot mörkare tider. Livet bjuder tydligen, såsom denna vecka, på oväntade beslut, viktiga kliv och ännu mer kärlek än jag trodde fanns. Det gäller att välja innan man tänker efter, i vissa fall. Snart stundar ett annat liv, samma som idag men ändå så annorlunda. Det är med stor förväntan jag inväntar det. Tills dess trär jag smultron på strån, besöker Duvemåla, skrattar med de som är bäst, sjunger och tänker att det ordnar sig. Det gör det, om man bara försöker.

Det finns en "egenskap", en känsla, jag allra mest ogillar hos människan. Det är missunnsamhet. Men det finns också oändligt mycket som jag älskar.

jag tror vi flyr rakt in i solen..

Ord

Send in the clowns (Stephen Sondheim)

Isn't it rich?
Are we a pair?
Me here at last on the ground,
You in mid-air.
Send in the clowns.
Isn't it bliss?
Don't you approve?
One who keeps tearing around,
One who can't move.
Where are the clowns?
Send in the clowns.

Just when I'd stopped opening doors,
Finally knowing the one that I wanted was yours,
Making my entrance again with my usual flair,
Sure of my lines,
No one is there.
Don't you love farce?
My fault I fear.
I thought that you'd want what I want.
Sorry, my dear.
But where are the clowns?
Quick, send in the clowns.
Don't bother, they're here.

Isn't it rich?
Isn't it queer,
Losing my timing this late
In my career?
And where are the clowns?
There ought to be clowns.
Well, maybe next year.

Om bloggar & människor

blott en kort sekund, en känsla som blev kvar..

Läser bloggar men skriver sällan själv. Inte blogg åtminstone. Idag, solig fredag, lunch på balkongen och lite ensamtid. Ensamtid när alla andra jobbar (särskilt du), som en tydlig kontrast mot det ständiga mymlet på Centralen. Det man slås av när man läser denna oerhörda mängd bloggreflektioner från alla slags människor är att de, trots den första anblicken av olikhet, är verkligt lika och upplever samma glädjeämnen och bekymmer. I mångt och mycket reflekteras det åt samma håll och längtans blåa blomma verkar existera i de flesta människors liv. Längtas det inte efter semestern längtas det efter nya projekt, barnen, partnern, hösten, tillbaka till någonting bättre, den goda middagen, vännerna.. eller mer tid. Istället för att leva i ögonblicket önskar vi oss bort.

I övrigt talar jag mycket om himlen på kvällarna, om himlens nyanser och hur obeskrivligt vacker den är över Västerbron. Nästan lika vacker som du är, lilla söt.

Jag gissade rätt!