Mitt i alltihop

kommande dagar
är ett främmande land
där allting ser så annorlunda ut
så fråga mig inte vad som skall hända
jag vill inte tänka tanken till slut

Sitter här och identifierar mig i en textrad, författad av en sångare i samma ålder som mina föräldrar. Inser likheten och slås av den. Mitt i alltihop - mitt i pannkakor, stjärndamm, Sound of Music, presenter och små gåtor utan svar. Det blåser om hösten, vilda vindar och stockholmsgrus, men på teatern infinner sig lugnet alltid. Det stillsamma lugnet när salongsdörrarna stängta, när det enda som hörs är dialogerna eller sångerna som gestaltas bakom dem. Lite lägre, lite längre bort, men nog hörs de. "Ack, vad jag älskade den mannen" är slutrepliken i Dödsdansen, ögonblicket innan applåderna. Hon gjorde väl det. Imorgon bok&biblioteksmässa i Göteborg och Faust på Göteborgsoperan, om jag hinner fram i tid vill säga. Med min icke stresstålige far vid ratten kan man aldrig veta.

Hjärtat mitt. Lilla underbara hjärtat mitt.

Uppdatering

..det här är mitt liv, min tid, jag kan ha rutig soffa och prickig gardin, klär mig hur jag vill och äter vad jag vill.. Nanne Grönvall rocks, efter genrep av show på Börsen igår. Veras bloggande är minst sagt sporadiskt, som ni märker, men här är jag igen. Vera som antingen sover för kort tid (det vill säga stiger upp vid halv fem) eller för länge (längre än åtta timmars sömn), äter mer sötsaker än mat (även om det har förbättrats), som har fått en ny teater att "hänga på" (en teater med tusen barn och en enormt stökig foajé, dock underhållen av världens bästa chef), längtar efter italiensk present, och Vera som har bestämt sig för att sluta oroa sig. Det ordnar sig alltid med allting, i sinom tid. Vera som i Facebook-tider funderar på att logga av, för vänner är till för att träffa, umgås och skratta med, och inte för att se över ett community.. Vera som älskar teater innerligt och aldrig skall ge upp drömmen om att få en liten plats där.

Snart kommer Helmer. Och Svea. Bebisar är bland det sötaste som finns.