Stolthet & fördom?

Min sommar flyger vidare och augustimånen lyser klart och vackert när jag vandrar hem i den stillsamma förorten efter att ha lämnat min lilla stora A. Vi har haft flumkväll med lillasyster, avslutandes med allsång till tidernas musical Sound of music. Morgonpass med start vid halv sju tär på krafterna, men det ger mig energi att jobba, oändligt mycket mer än det tar. I övrigt tycks sommaren ha väckts smått ur sin slummer, solen skiner om dagarna, jag har nya, snygga, kläder och imorgon skall vi laga vegetarisk lyxmiddag med chévre och mousse (utan grädde, hur vi nu skall lyckas med det) till L och M.

Stolthet och fördom är en roman av Jane Austen. I dagarna är det en sammankoppling som jag återkommer till, i samband med regnbågsfestival och idel stolthet, stolthet över att faktiskt få vara den man är och älska vem man vill. Fördom för att fördom är ett annat namn för feghet och inskränkthet, och innebär motvilja till att lära sig någonting nytt och vidga sina perspektiv. För allting i världen kan jag inte inse hur man kan ha ett enda klokt argument mot äkta kärlek. De som har det, som öppet eller inte visar att de inte har full acceptens för till exempel "hbt-människor", faller som stenar i mina ögon och lämnar sedan aldrig havsbotten. De lär sina barn indirekt att kärlek kan vara fel och känslor inkorrekta - och att normen står före individen - en sak som inte passar i ett indivualiserat samhälle. All kärlek är bra kärlek.