Iskalla vårvindar och tappra glassätande barn på Skansen. Jag städar glasslunden, vilken vid första anblicken såg ut som om ett världskrig ägt rum där, men till sist är det riktigt fint och då löser jag suduko och klarar nästan det svåraste. I övrigt känner jag mig inte hemma på samma sätt i den kiosken längre, den associeras till någonting som inte var bra, eller, som utvecklades åt fel håll. Jag är förvånad över hur vi orkade.
Från och med idag är det jag, Rudolfsson och Brecht som gäller, och jag ger uppsatsen en tysk rubrik för att Lisa - mitt tyskaproffs - skall se att jag verkligen är engagerad i det där med tyska. Tyska är ett snyggt språk, och ett häftigt sångspråk som i Wagner- och Straussoperorna. Fast fortfarande är det Pajazzo som står främst, men den är ju på italienska, eller på svenska om man så önskar. Jag vet faktiskt inte vilket jag föredrar, originalspråk eller översatt. Kanske är det bäst med originalspråk på en stor scen och svenska på de mindre. Loa Falkman skall förresten starta operaskola på Operans hemsida, wow, säger jag, vilket publikarbete.. eller så. Idol Opera 2006.
Kom igen solen!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag uppskattar ditt språkengagemang, söta. och Die Schlümpfe ligger hemma och bara väntar på att bli sedd av dig och mig -en lagom barnslig och seriös filmkväll stundar! : ) puss från ditt tillgivna och nästan urflippade proffs
Skicka en kommentar