Himla förkylning. Jag orkade inte ens jobba längre än till fem, då frös jag och blev hemskickad. Så nu sitter jag här och lyssnar på Cassidy och känner mig lagom cool, samtidigt som det kvittar. Livet tar inte slut för att man är sjuk någon gång ibland. Malena Ernman sjöng på festkonserten, hennes minspel är det häftigaste jag vet och hon är så oerhört mycket när hon är på scenen. Röst och kropp smälter samman och blir till en helhet som långt ifrån alla operaartister lyckas skapa.
I see friends shaken hand
saying how do you do
but they really saying
I love you
Så vill jag tro att det är. Stående ovationer och närapå evighetsapplåder igår, och innan jag går hem kikar jag in i salongen på de som står där med sina blommor i cellofan.. och tänker, att det var väl tur att du var med den gången. Min Valborg ska jag fortsätta med att äta popcorn med min lillasyster.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar