20 maj 2006

För ofokuserad

är det högmod om jag vill
söka lindra livets smärta
och få tro på detta hjärta
är det högmod, så säg till,
är det högmod, så säg till..

Hon sjunger och sjunger och jag skriver och skriver i all evighet och ändå är det en meningslös uppsats. Dröm dina drömmar så länge du känner, sägs det. Regntung himmel och gråa moln, ingen solskensdag men det kvittar. Pappa och jag skall på Operan och det har jag längtat efter - abstinensen känns av så fort.. I höst kommer en pjäs på Stadsteatern som heter Älskar dig också, av Margareta Garpe, och namnet är ju så oerhört vackert. Hur kan man döpa en pjäs till ett så fint namn? Den premiären skall jag gå på. Tror jag. Min lilla Ipod var fasligt dyr men är redan oumbärlig. Live är visserligen live men musik vill man alltid ha med sig. Jag funderar på om det har hänt någonting särskilt och inser att det inte har det. Vi skall få nya grannar med tre små barn. Barn överallt. Hoppas de inte har studsmatta.. Men Filip är sötast! Han har blivit så stor och jag förstår inte hur de kan växa så fort, han kröp ju just omkring. Och ett skepp med sju segel, och med femtio kanoner hissar flaggan i topp..

2 kommentarer:

Anonym sa...

Barn överallt?Låter som en mardröm haha :P

Vera sa...

Visst kan det vara det, särskilt när det är sådana där skrikiga barn som leker krig.. men det är ju fint när de skrattar, eller så. : )