BAO

Sara, Sara i tyllklänningen, självklart skimrande. När jag går fram vill jag säga någonting annat än det jag säger, men man är alltid så rädd att låta överdriven. Hon verkar mycket glad. Oavsett så är hon en verklig stjärna, där i trappan på Rival.

BAO är livemusik när det är som allra mest underbart, BAO är kvittrande lycka och varm gemenskap, BAO är musicerande på yttersta nivå, BAO är en kapellmästare med förmågan att komponera det som berör och en sångerska vars like inte finns. Snurra min jord, låt mig följa med dig, det finns ingen stjärna som du.. I lördags när jag var på Stadsteatern spelade hon den bästa Polly jag har sett, varje ton, uttryck och gest kom inifrån hjärtat och nådde högt ovanför taket. Igår var det spontan dans men allvar under den glittrande ytan, för bara människor som tar sitt yrke på högsta allvar kan vara såsom hon och hennes musikanter. Jag blir tolv år igen, ivrigt nynnandes på Präriens Drottning, eller så tänker jag på Chess-året, det galnaste men vackraste, och på att vi en gång gav henne en grön marsipangroda. Idag har jag distans till det, men det är fortfarande personer som betyder oerhört mycket och när någon i min klass berättade att hon gått av tristess i pausen på Tolvskillingen vill jag utbrista: "Säg ingenting dåligt om Helen, ingenting, ingenting, ingenting, om vem som helst men inte om Helen..."

dröm dina drömmar så länge du känner