Gissa din gåta, lillebror

Titeln på en komposition på skivan Naive med Malena Ernman som jag lyssnar på. Nyligen hemkommen från ett seminarium om konstnärligt ledarskap på Folkoperan (mitt älskade hus!) är jag lite rädd för kultursvängen och framtiden, även om det stundtals var väldigt givande att höra dem prata. De får alla anslag på miljarder och kan bygga dyra scenografier och överdådiga kostymer - vilket skapar en viss frihet som, om man ser det ur de fria ideella gruppernas ögon, anses oerhört lyxigt. De glömde att tala om den konstnärliga chefens möte med sin publik - ser vi dem någonsin? Vilka är det på institutionsteatrarna som verkligen får höra publikens spontana samtal och reaktioner, oftast? Jo, publikvärdarna och garderobiärerna..

Konserthusets generalprogram är fantastiskt och jag blev glad för hälsningarna. Imorgon mera Brecht. Och så ska jag äntligen jobba, peppar, peppar.