Halv två på natten och jag sitter vaken och försöker få ut någonting konkret ur min uppsats. Den säger ju ingenting. Samtidigt, finns det något intresse? Hur många kommer att läsa den? Om en månad är den glömd och då firar vi midsommar och äter färskpotatis och sill. Ute doftar det sommarkväll och jag andas in och tänker att det är väl ändå fint och bra.. som vi sade igår, Lisa och jag. Hur stavar du till evighet? Ödets kalla hand tar sitt grepp ibland och en människa kramas ihjäl, och en annan står vid förtvivlans brant med ett hopplöst sår i sin själ. Den strofen berör mig i all sin patetik. Ska vi se om månen lyser? Det gör den.
Just keep going on.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar