Små bitar av hemmagjord russinchoklad med mandel och röda POP-mockasiner, två delar i min fredag. Som i övrigt innehöll både vitt vin, London-glädje, glatt återseende, Mamma Mu, falsk operasång och saknad. December är en mysig månad, förväntansfull, och igår morse såg jag det första avsnittet av årets julkalender - en tradition och dessutom en barnkulturell reflektion. Min favorit är Mysteriet på Greveholm och de pepparkaksdegsätande spökena i osynlig skepnad, och årets kalender tycks mig lite mesig.. Kanske för att jag går under benämningen vuxen, tro det eller ej. Kanske inte.
Må väl.
2 december 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag hade nog blivit orolig om du suttit som klistrad framför julkalendern. så det är nog en bra grej att du tyckte den va lite mesig ;) puss söt
Jaaaa Mysteriet på Greveholm är bästa julkalandern någonsin!
Yes, Mysteriet på Greveholm är tidernas bästa julkalender - stackars satar som missat den! Jag har den t.o.m. inspelad... Hahha! Och vem tycker inte att Anna-Lena Brundin spelade BÄSTA mamma-rollen?!
Skicka en kommentar