Ser att det är stjärnklart och tänker på lilla N när hon sitter i sin vagn, förundrad sägandes på snart tvååriga förnöjda barns vis: "stor stjärna..." Små barn älskar man lätt, och saknar därefter.
Jag och E var på en av de sista föreställningarna av Ångrarna på Stadsteatern ikväll, vilket på alla sätt var en bra och tankfull uppsättning som skilde sig från mängden. Inte enbart för att den var dokumentär och verklighetsbaserad utan också för att den hade ett unikt tilltal, som dessutom innehöll små pauser då det bara var tyst, en sak som jag ofta tycker saknas inom teatern. När det är pauser är de alltid tjugofem minuter långa innehållandes kaffe och kaka, alternativt som i Macbeth på Dramaten där stämningen avbryts då och då av överflödiga ridåfall.
Idag köpte M och jag nyårsmat och onyttigheter typ noblesse och geisha, och jag handlade på Systemet för allra första gången. Det ni. Sedan hade jag fått något infall av att jag ville ha nytt läppglans med glitter, så då köpte jag sådant (två färger till och med - vitt och rosa) men egentligen var det bara ett substitut för längtan. Undrar om Mozart längtade? Hur kunde annars all denna ljuvliga musik strömmat ur honom, alla dessa arior och duetter som lindar sig längs hjärteroten och får mig (och andra Mozart-entusiaster) att bli uppfyllda? Musik är stundom överjordiskt. Nyp dig i armen och inse att du inte drömmer.
Nedräkning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar