Det finns så mycket

Det finns så mycket.. Det är det man måste påminna sig själv om, när man stressar upp och ner i förhoppning att hinna med det man skall. När man står på Odenplan och rödljuset aldrig skiftar till grönt och man har oförklarligt bråttom och alla bilar tycks vara just framför ens ögon. Då. Sjusidorstentor må vara obegripliga, nationella prov i Ma C likaså, men det glittrar om november månad ändå. Av kärlek och vinterstämning.

Arabella på Göteborgsoperan i lördags kan definieras med att befinna sig den högsta sfären i den musikaliska och sceniska himlen i nära fyra timmar, skönheten i Nina Stemmes röst och magin i samspelet mellan sångarna kan sälla sig till det vackraste jag har upplevt på en scen. Också Linje Lusta på Stadsteatern med en briljant Helena Bergström i måndags är mer än sevärd, liksom den fantastiska Lång dags färd mot natt på Dramaten jag såg igår. Ibland överträffar teatern sig själv, och då önskar jag att den kunde frysa sig och bevaras i just det ögonblicket av fullkomlig symbios mellan scen, skeende och salong.

Må väl i mörkret.