Det ordnar sig. Du gav mig någonting att tro på. I dina ögon är jag månntro ingen alls, en person som försvinner bort, i vinter har du kanske glömt mitt namn. Men ändå är du så viktig just för att du fick mig att inse en sak om mig själv och om livet. Modig måste man vara, men hur vågar man? Ibland önskar jag att jag kunde föra en dialog med Astrid Lindgren, hon hade givit mig svar, det vet jag.
L, M, S. I love you madliest. I den bästa av världar hade alla systrar som ni. Lyckligast är därför jag för att jag verkligen har er.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar