Livet är en enda röra. Ibland organiserad, så smått, ibland fullkomligt galet förvirrad. Som en låda där ingen städat på länge. Jag sitter och tänker på kärlek och på dig, du som i hela ditt liv har varit den "populära", den alla killar (och män) alltid velat ha, den vackraste och mest välklädda, den som anpassar sig bra i diverse sammanhang och ändå är en sådan där självständig fri fågel. På hur olika syn på kärlek alla människor måste ha beroende på hur själva har uppfattats av andra. Skynda långsamt är ett mystiskt uttryck. Men hjälp, det får ordna sig. Och annars är inte det hela universum heller. Idag har jag HM-handlat en superfin blus med blommor på, och så har jag en ny rosa almanacka och ska evigt leva efter Manillas visdomsord om att man ska gå på sin magkänsla. Widmark är coolast och finast var: ".. jag bad arrangören att få hålla konserten lite tidigare på dagen, klockan åtta ungefär, vi pianister är alltid så morgonpigga. Ja, med en liten sexmånaders-Ludwig hemma fick jag ju idag ligga och dra mig ända till klockan 3.45.."
Puss. // V.
ps. dröm fint. ds.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar