Öl eller skivor blir skiva, men att socialisera sig är viktigt. I höst ska jag inte tacka nej. Ebba, kom hem till Stockholm, lilla stora söta Ebba, Paris är ett kvarter för långt bort. Vi måste ju filosofera och dricka vin. Det blir nog barnkultur, även om jag kom in på mitt andra alternativ också, men barnkulturen går att kombinera med det hiskeliga farliga matte C. Matte, liksom?
Som present till mig själv letar jag efter guldskor, tills jag inser att det är för sent och inhandlar en skiva med Hélène Grimaud istället. Hon spelar Schumann och Brahms bedårande vackert. Pianomusik är rogivande. Som en liten fjäril som flyger in i själen och stilla fladdrar med vingarna, som att hålla ett hjärta i sin hand. Bryts vingen så tystnar musiken. Från Stockholm har alla åkt bort, så jag är lite ensam kvar (nästan) och önskar att du svarar. Det betyder någonting.
längst inne i mitt huvud
kan jag se dina ögon blänka
Och kan man inte vara lyckligt får man vara olyckligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar