Vi hoppade ölen, och jag känner mig halvtrist. Samtidigt så vet jag - det är inte min grej. Jag är ingen utemänniska och jag kommer aldrig att bli. Förlåt Ylva.. Istället dricker vi cola på Chokladkoppen. Bredvid oss sitter ett gäng frispråkiga RFSL-människor (eller hur jag ska uttrycka det), deras diskussion är ganska roande, fördomsfull och minst sagt energisk, och jag tänker att folk är allt bra olika. Egentligen är det rätt märkligt, hur hela världen kan vara fylld av personer som resonerar på så skilda sätt och har så delade värderingar. Lisa kallade mig Jerry Springer-Vera, men ja, jag är (alldeles för) kritisk. Jag är född analytiker och kommer dö som sådan.. på gott och ont. Man ser inte bara en tavla, man ser en värld, man ser konstnärens syfte, dess eventuella mening, man associerar till biografiska och andra aspekter, till samtidens yttringar och skeendet när tavlan målades, etc, etc. Man kan avlägga sanna kommentarer eller så syns det ändå vad man tycker för det är omöjligt att dölja.
På vägen hem från tunnelbanan möter jag min Manilla, och det visar sig att vi ska jobba som artistvärdinnor båda två på samma scen - den lilla jazzigare scenen - på kulturfestivalen. Ödet? Självklart hur som helst, och det kommer bli underbart kul.
She is back.. och det är jag lycklig för.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar