L'April. Med kylig sol och förväntningar, gottegrisar och överraskningar, önskningar och drömspel, tidiga mornar och ris, oändligt med ord och aforismer, damm i köket och smulor på kudden. Mest i sällskap av Traviata, hon och jag är de bästa vänner numera (Alfredo kan hälsa hem), men också av andra söta. Imorgon barnvakt till lilla N som flyttat till Sjöstaden, på fredag Göteborg och min Sara - efterlängtat. Blåa tummar för M som söker Artisten och eviga försök att få en annan person på rätt spår. En dag förstår du. Jag vill bara inte att du skall hälla din talang i sjön, slösa bort den med vinden, det vore idioti. Undrar vilken eventuell talang jag själv borde utveckla.. Skriva mera? Eller?
"Vad vet du nu som du önskar att du vetat när du var 20?
- Att det ordnar sig. Då var allt så viktigt hela tiden. Det är det inte nu och det känns skönt."
(Helen Sjöholm i Expressen, 15 april)
Så är det. Saker och ting är så viktiga - konstant. Det är en norm också att anse att allting är viktigt, varenda liten småsak, från att använda hudcréme till att svara på sms till att satsa så högt det går till att läsa böcker till att träna till att äta grönsaker till att resa till att uppleva till att veta.. Inställningen "det ordnar sig" fungerar inte på 20-åringar, åtminstone inte på mig. I sådant fall fungerar den i fyra minuter, tills den faller bort igen. Nu ska jag sova. Det är viktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar