Weeping Willows, min lillasysters favoritgrupp, får bli citerade i denna sena timma. Vårkvällen är somrig och jag tar lätta steg i ballerinaskor på vägen hem efter premiären (var var Marie?!), bärandes det stora hjärtat i handen och de förtroliga orden kvar inombords. Evigt sparade. Igår var en fantastisk dag. Som att vara inlindad i ett skal, likt i en puppa, och plötsligt bli fri för en stund.. Fjärilsfri och harmonisk. Tack alldeles underbara för ditt sätt att vara - det gjorde mig obeskrivligt lycklig. Sådana som du är de man behöver och de man så innerligen uppskattar.
Dessutom är min handledare en vänlig själ och uppsatsen engagerande, mot min tro att den skulle vara. Ingenting är roligare än man gör det, lyder ordspråket, och man sätter nog sin egen nivå. Allt kommer att ordna sig, intalar jag mig, allting kommer att bli till det bästa. Ridåer faller liksom stjärnor men de går alltid upp igen och nya stjärnor gnistrar till, energi ges och tas och fås, kärlek virvlar runt och drömmar som vävs slår in i sinom tid. Tolvtusen steg på stockholmska gator, Bach på svenska och salta nötter. Godnatt.
It had to happen
Sometimes you just can't run away
You find a soulmate
And everything falls into place
I'm no one 'til someone loves me
You saved me from myself
You helped to find the real me
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar