6 november 2006

Time to tango

Det viktigaste är inte att aldrig falla utan att resa sig upp efter varje fall.

Livet är inne i en mellanperiod, därav blogginlägg så sällan. Istället skriver jag osammanhängande brev till diverse personer jag beundrar, och minns plötsligt den gången jag fick ett riktigt brev från Astrid Lindgren, ett personligt där hon önskade mig lycka till med mitt skrivande. Hon hade läst min uppsats om bullerbybarn och Duvemåla, jag var tretton år och inte ett dugg tonåring, och jag såg det som en oerhört stor sak eftersom hon var - och är - en av de jag verkligen känner beundran inför. Hon skildrar barnet och dess tillvaro såsom den är, utan krusiduller och förvrängningar, och med en äkthet.

Lyriska och förälskade är de alla. Cosi fan tutte, så gör de alla, som i Mozarts opera. I lördags träffade jag Sara, en av de finaste som finns, och snart är det helgen då vi ska på Göteborgsoperan-premiär. I affärerna gnistrar julpyntet och vips är det jul och sedan vår igen.. Jag önskar mig en Manhattan-väska, böcker, en yogakurs och kärlek ♥ i julklapp.
















2 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, vad mysigt med Göteborg!
PS. Manhattanväskan är väldigt fin!

Anonym sa...

kärlek... jag med. önskar vi kan ha lite tur med det. puss