I filmen vi såg, "Att återvända", jag och min Iva. Det förstnämnda är citat från en annan människas godnatthälsning. Lampan släcks i rummet i skrivandets stund, och jag tänker att jag borde sova men inte förmår. Sömn, nätter och jag är inte bästa vänner. Som liten låg jag livrädd vaken och följde skuggorna utanför dörren och fortfarande föredrar jag att sova med ljus insilandes i rummet, som en slags trygghet. Mörkret kan dölja så mycket..
Jag vill bo på en teater och ha en egen loge (eller städskrubb, det kvittar) med stjärnhimmel inuti och en skål med clementiner på ett bord. Jag läste en artikel med en operaregissör och blev äntligen lite inspirerad, till sist, efter något som känns som flera månaders total idétorka. Idag promenerade jag längs Österlånggatan och Strömmen innan jobbet, som en äkta stockholmare som alltid tar sin lilla söndagsrunda, och kanske flög någonting bra in i mig då, vad vet jag. Imorgon protokoll och återträff och barnteater och.. det där som skaver och förvirrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Råkade hamna på din blogg, och kände mig bara tvungen att kommentera. Den är verkligen mycket, mycket inspirerande och jag känner igen mig i allt du skriver om scenkonsten. Jag är själv en riktig teaterjunkie, och kan verkligen inte föreställa mig ett liv utan teatern och musiken. Spana gärna in min blogg - den är på norska, men... ja... Skulle vara trevligt i alla fall :)
Skicka en kommentar