Verdivågor

Mats och Ulric i vackraste tenorrollen - Hertigen i Verdis Rigoletto. Mitt Folkoperan har premiär på sin uppsättning i veckan, men genom smygrep och genrep har jag redan sett den. Fröjd att lyssna till och häftig version (trots den obegripliga husvagnen) med moderna klanger. För mig är det dessutom idel lycka att befinna sig i det operahuset, där alla hälsar, teaterstolarna är som mjukast och sammetsfärgen den klaraste. Blå, passande nog, när alliansen vunnit valet. Ibland lönar det sig att visa upp en enad politisk gemenskap istället för splittrade åsikter. Nog om politik. Helgen var en underbart rolig helg med muffinsfika, shopping (länge leve H&M) och galna upptåg - som alltid. Idag skriver jag barnkulturtenta, äter plommon från landet och är lagom ostrukturerad. Önskar att det får vara som jag vill. På fredag skall jag åka till Göteborg och gå på bokmässan, känns som att jag kommer att tycka om den, även om jag säkert lär fastna i barnbokshörnan.. Växa upp var det.