10 september 2006

Fyra ansikten

Gnistrade om Helen och symfonin i torsdags. Glittrar om hösten i september - hög himmel och luddiga moln, klar luft som doftar gott och längtan som går i uppfyllelse. Jag älskar hösten mer än alla årstider. Hösten ger tid för eftertanke och reflektion. Modig är jag, månntro, i mina nya lackskor och gubbkeps, och jag känner mig i fas med världen trots feber. I långa loppet är feber ingenting, även om det kan vara obehagligt. Sedan händer det att saker och ting stundom är för bra för att vara sanna. Man måste nypa sig i armen.

Se Fusk på Orion och förundras över scenkonstens oöverträffliga skönhet.

Inga kommentarer: