Det går utför med mig i en alldeles rasande fart. Inga svar får jag, och inte är jag populär heller. När ska jag få modet att försöka ordna någonting själv? Jag ber dig svaaaaara, så vore du ängeln på min himmel. Tillsammans med de som redan finns där, förstås. Sitter här, barfota i röd manchesterkjol, och äter pepparkakor. Försöker ignorera de tankar som ständigt kommer flygande som jag inte får tänka, samtidigt som jag inser att jag inte ansträngt mig till mitt yttersta i tentainlämningen. Motiveringen är att frågan var en mil för omfattande för de sidor vi får använda. Eller att jag är lat, välj själv. Dimma ikväll, men man kan ändå se små stjärnor överallt.
Säg det igen, jag ber dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar