Nycirkus och idioti

Sök den sanning, mitt liv var så stilla. Dansande giraffer på vitabergsparken scen i skymningen. Jag är ensam, men känner mig ändå inte särskilt vemodig, inte ikväll. Ibland är man med fast man inte pratar. Ibland kan man sitta där och bara vara, bara betrakta, bara andas in atmosfären. Träffade dock ett par bekanta trapetsartister från förr, Josephine och Rasmus. Men synd, ändå, att barnen behövde Ebba så länge att hon inte kunde komma, för jag saknar min Ebba och vi är ett sånt bra kulturpar. Missade Jöback live med en kvart idag, smsade förargat Anne om det, attans säger jag. Jöback, snyggast och med den vackraste rösten, min första kärlek och den som fick mig på rätt spår i livet med sin guldletarsång. Imorgon gifter sig artisten med stort A och glitter i håret, önskar henne all lycka. Själv kommer jag aldrig att gifta mig, inte om min tillvaro fortsätter i den här takten.. Alla blir vuxna och coola utom jag. Jäkla liv.