24 augusti 2006

Entusiasm/önskedrömmar

Mannen med gitarren. Jojje Wadenius. I upptakten till barnkulturen försöker jag leva mig in i barnens värld. Med en av världens i särklass mest underbara barnskivor är det förhållandevis enkelt. Jag läser även en bok om barnens tillvaro genom tiderna jämte en gammal klassiker - Alla vi barn i Bullerbyn. Igår hade jag ett nytt, roligt jobb där jag träffade en oerhört inspirerande person. Jag kikade också in ett ögonblick i salongen där regissören av mitt liv och hans ensemble repade sin föreställning som snart har premiär. Den heter Fusk. Som om det var på fusk.. är det på fusk att leva? "Du fuskade!" kunde man utropa när man var yngre och förlorade i memory eller Hoppa Hare eller vad det kunde vara. Att fuska kan också vara att försköna. Eller att ljuga. Eller att dra förtjänster ur någonting man inte själv har uträttat. Tänk att bli avslöjad, att stå där vid den kritade mållinjen och inse att omvärlden har insett bedrägeriet och livslögnen. Fy.

Inga kommentarer: