Eller Det är slut mellan Rödluvan och vargen som det finns en ungdomsbok vid namn av. De norénska dramerna ger mig en munter och glädjefull eftermiddag - inlindat i sorgsamma och fullkomligt galna neurotiska papper naturligtvis - men jag kunde ändå känna förströelse. Som ett litet barn en gång sade om en pjäs barnet sett, det var roligt när mamman grät. Någon som missat poängen? Scenens kristallkrona föll i golvet och alla små pärlor flög omkring, och då älskade jag teater så mycket som man bara kan göra när det är riktigt bra. Se den.
I övrigt har jag ätit chokladmousse och givit mamma en fin födelsedags-present. Strukturerat kaos är rubriken på mitt liv, men det måste ordna sig. I stjärnorna skymtas sanningen och när man minst anar det så föds en gnutta hopp. Mozart kan rädda mig annars, i sin fallskärm. Jag vill återfödas som koloratursopran. Alternativt som Kristina Lugn, alldeles så som hon ter sig, coolast på jorden och trettondagskonsertens största (och nästan enda..) behållning. Ingen annan kan skriva så vackra kärleksdikter och så igenkännande strofer.
Längtar oerhört.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar