28 juni 2006

A smile reflected in a stream

Hon dyker upp vid glasslunden med tre små barn vid sin sida, och jag kan inte dölja hur lyckligt överraskad jag blir. Victoria är en människa av den särskilda sorten, lite coolare och fantastisk, med ett stort hjärta. Återstoden av dagen ler jag, trots regntung himmel, och också ledsenheten smälter bort likt glass. De vill inte se mig så, hur det än må vara. Min nya bok är en djup psykologisk sådan om medveten närvaro, över oss gnistrar stjärnorna, vi måste bara lära oss att se dem.

Inga kommentarer: