Vid glasslunden möter jag en mamma som kände mig för åtta-nio år sedan, när jag var ganska liten med röda kläder och ibland flätor. Hon minns vad jag heter och verkar engagerad i hur jag har det, vilket gör mig märkbart rörd. Jag läste en artikel idag med Johanna Thydell, författare, och i nästan allting hon sade fann jag någon slags identifikation. Med undantag för att hon hade haft en stundom trasslig barndom, vilket jag inte har alls, kunde varje ord vara mitt. Särskilt det om att inte vilja växa upp och att ofta relatera till sitt barnliv, och det om att ständigt analysera. Så mycket att man måste be sig själv att sluta.
På Sicilien/Pajazzo kändes lite oväsentlig, lite kylig, enbart körscenerna fick mitt operahjärta att virvla kring lyckligt, men låt det vara. Jag vet att det kommer att ordna sig för Operan också, i sinom tid. Jag lovar. Lisa och jag var "off" tillsammans ikväll, och det är underbart att man får vara så med någon människa utan att det känns konstlat och fel. Mer blåbär åt mänskligheten. Och svenska jordgubbar..
Godnatt. // Vera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar