Närapå medelhavsvärme i Stockholm och överallt ljuvligt doftande syréner. Sista Tolvskillingen ikväll och det är sorgligt, jag gillar inte när saker och ting tar slut, jag vill ha den kvar som ett litet fantastiskt verk skapat av kärlek.. Mina ögon tårades när Mackie lämnade Polly, den enda person som trodde på honom. Hon är så naiv, och så söt. Jag önskar jag kunde ge rostat bröd - hjärtformat - med hallonmarmelad och ett hav av rosa rosor till hela ensemblen, de är coolast och jag saknar dem redan. Mycket vacker scenkonst blir det, men somliga föreställningar älskar man lite mer än andra. Tolvskillingsoperan är en sådan.
Dit du går, går också jag..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar