Allt är skenbart och ömkligen sårbart

Så mycket som jag har gråtit de senaste två dagarna minns jag inte när jag gjorde sist. Jag hatar - för att använda ett starkt uttryck - när saker och ting är märkbart orättvisa utan anledning. Det känns som att jag bara är ett namn på ett papper, trots Lisas förlåt, och jag tror att det här har förstört min sommar. Om de inte förstår, vill säga. Bakom namnet finns en människa, en ganska känslig sådan, som allra minst vill vara besvärlig men som inte kan se igenom sådana fel som detta. Ingen kan säga att detta är okej.. Man ska inte behöva gråta på sitt jobb, som man egentligen tycker om.

Hon försöker trösta mig och det är värmande. Jag handlar en oerhört fin kofta på Filippa K och ett halsband som uppmuntring, och så ska vi se Helens julkonsert. 17 december. Innan jag somnar läser jag i mina urklippsalbum, ler åt små citat och hälsningar, och tänker att det är en egen, unik värld för sig som för evigt får mig att känna lycka. Sjung min lycka, sjung min längtan, sjung min ordlösa saknad och min stumma sorg..