Mozartfreak

Mozart skrev inte för evigheten, och därför kommer hans musik att leva i evighet, sade någon. Hur sant är det inte? Till Mozarts verk gråter och skrattar människan, barn somnar sött till den, solen ler och åskan dånar och ändå står musiken bergfast kvar i sin all sin bedårande självklarhet. Oberoende av tidens gång och omvärldens yttringar finns den där, till tröst och glädje. I stort och smått, vill jag tillägga. I höst sätter Lars Rudolfsson och hans mimkompani upp den passionerade såpoperan Cosi fan tutte på Orionteatern, vilken även spelas på Stockholmsoperan i vår med Susann och Peter under en norsk regissör.

Idag är det min lediga dag, jag är alltid ledig måndagar verkar det som, och jag vilar ut lite efter helgen med guldstjärnor och allt. Jag har varit vid Monteliustrappan och beundrat den vackraste staden i världen och ätit daimglass. Senare ska jag träffa sötaste Iva, min symbiospolare. I övrigt funderar jag på hur jag ska nå dit jag vill nå, och så hoppas jag att jag verkligen får det där förtroendet från dem snart.