So long..

...och godnatt. Gulnande höstlöv i Stockholm, regntung himmel och ett sällsamt lugn. Små ljus som brinner för ännu ett offer, ett offer för meningslöst våld. Spontant mord, kan det kallas. För inte låg det i deras planering, inte var det en sedan länge uttänkt plan, inte var det deras vilja att 16-åringen på Kungsholmen aldrig mer skulle vakna upp - eller? De är barn, men ingen tycks bry sig. Det finns ingen ursäkt i världen för att ta någons liv och det finns ingen ursäkt att inte uppröras över att sådant sker i vårt till synes lugna samhälle, gång på gång på gång. Det säger oss också någonting - igen - om oss själva, för trygga barn dödar inte och går inte för långt.

Lille Hjalmar är född, tjugo i fyra den sjunde oktober. Hjalmar, som i författaren som skrivit en av mina älsklingsböcker Den allvarsamma leken. Ett litet barn jag är oerhört glad över och önskar all lycka.

I övrigt är tillvaron sin egen, på sitt särskilda sätt, och det är ljuvligt med höst. Höst inger eftertanke och är den vackraste årstiden med sin färgprakt och sin klara sol. Dessutom finns det kärlek överallt omkring mig, och det är fint att få vänja sig vid. Min pappas födelsedag idag och vi gav honom en randig kofta, så att han är lite trendigt inne..

Auf wiedersehn.