Strauss & icke-varande

Söndagkväll med Strauss, Stemmes tolkningar från konserten i fredags, den som jag somnade av feber på - förutom den halvtimmen som hon sjöng under. Hennes röst är en hel värld i sig, ett unikum. Lyssna här. I övrigt indisk mat och mazarinkaka, och enorm beslutsångest. Jag var på gott humör när jag jobbade, men nu vet jag inte.

Obetydligt inklämd i ena hörnet, längst ut där ingen märker. Det finns saker och ting jag borde ta itu med, sådant som i sinom tid blir oundvikligt. Vem bryr sig om vad man gör? Det som räknas och ses är alltid det man inte gör, så man inte är, hur man inte reagerar, det man inte säger, och så vidare, och det är detta som det senare spinns vidare på, detta som ifrågasätts. Ser någon det positiva? Jag skall inte ha vänner, tror jag. Jag får vara vän med mig själv istället, det är väl det viktigaste.Tål inte de olikheter som finns, och tål inte likgiltighet. Ibland passar det så väl att höra av sig, ibland kan det gå veckor utan ett knyst. Sedan gnälls det.. Nåja, nu är jag för trött.