Onsdagsbryderier

Valborgsmässoafton, dagen då Madicken kände livet i sig och så gärna ville ha sina nya klarröda sandaler vid elden. Valborg som jag skall tillbringa i goda vänners lag med massa godis, men som hittills mest har bestått av detta ständiga pluggande. Nationalekonomi varvas med organisatorisk kompetens-utvecklingsdefinition - och jag längtar tillbaka till den stundom ljuvliga teatervetenskapen. Ämnet där man hade full kontroll och fann jämlikar, på andra institutioner är socialiseringen betydligt mer komplicerad och ibland undrar jag om vi alla är olika "skapta" och därav inte riktigt samstämmer. Lika barn leka bäst, säger uttrycket, och nog är det så... eller är det blott fördomar?

Livet är ombytligt, älskade människa. Men det kommer att gå väl, det också, liksom det andra du grubblar över. Ditt liv är delvis även mitt liv, och tillsammans kommer vi att övervinna allt, även om vi gråter någon gång och tvivlar. Tänk på allt positivt du får höra, tänk på hur många som tycker om dig och hur du klarar av de beslut du tar. Och.. det glittrar om dig där du går - bara en sådan sak.

Själv är jag på en balansgång, en gungbräda, och vet inte särskilt mycket. I sinom tid kanske.. Tills dess är jag "den lilla söta" tjugoettåringen, och får väl vara nöjd med det. Bättre att vara det än att vara ingen alls. Förresten så förvånas jag över likgiltigheten vi har inför varandra, är det bara jag som bryr mig?